bebisar attraherar mig inte
Vad finns det för smeknamn till killar? Att kalla sin flickvän något är hur enkelt som helst. Gumma mig, Babya mig, älsklinga mig eller sötnosa mig. Motsatt är det svårare. Jag vill inte ha en sötnos till pojkvän. Tusan... Vad mycket enklare det skulle varit om man fötts till kille.
Sen var det grejen med babe, baby eller bäbis. Jag är smartare än jag ser ut, jag vet att baby betyder bebis. Men det funkar. Bebis funkar inte. Det amerikanska världen är så fantastiskt mycket coolare än den svenska. Dessutom är allt som har kommit ut Gwen Stefanis ljuva stämma, automatiskt tillräckligt tufft för att kopiera.
Jag blir så trött på allt smör. Alternativt är jag så förbannat avundsjuk på alla som har någon. Fast jag kan garantera att jag aldrig kommer ha en diskussion om vem som älskar vem mest. Jag har inte ens använt de tre små orden.
Hur som helst. Jag hade avskedsfika med Karlskogatjejerna igår (samt avskedslunch med chefen och avskedsbiljard med framtida maken) vilket var lika trevligt som alltid. Som alltid måste jag också citera mina vänner och dagens offer blir Julia.
Vi hade en diskussion om ekonomi och Anna-Maria har länge planerat och drömt om att köpa MC. 50 000 kronor skulle den som hon sett på nätet kosta. Vi övriga var överens om att vi aldrig skulle lägga så mycket pengar på en MC. Strax tillägger Julia.
- Då skulle jag hellre köpa en väska för dom pengarna!
(Jag fick inatt ett infall av paranoia. Resfebern har börjat uppenbara sig... Vaknade klockan halv sex och kunde inte somna om. Om jag kände efter riktigt noga så hade jag lite ont i magen. Om jag kände efter lite mer så satt magontet på högersidan. Jävla skit tänker Lotta och drar slutsatsen att en blindtarmsoperation kommer äga rum innan avfärd)
nattklubboholist?
I mina promenader kan jag fly från min vardag. Där finns inget annat än jag, asfalten och musiken i min mp3 som nu är komplett.
Varje gång klockan slår två och musiken avtar hör jag pulserandet av densamma som nästa kväll på golvet säger att det är dags för att flyga.
Det blev tydligen fredag, lördag och söndag i helgen. På torsdag åker vi igen...
utehelg
Lotta kör hårt nu innan avfärden. Arena i fredags och Karlskoga Stadshotell i lördags. Jag sparade de skönaste kommentarerna...
- Ehm... Går du på nån sån här danskurs eller nåt?
- Öhh.... jäffllar vah schnygg duä... Schkaaa vi knölla?
Lotta: - Hej du! Var känner jag igen dig ifrån?
Henrik: - Vi delade säng en gång!
(läs kärlekskrank)
Jag älskar Karlstadsdialekten mer och mer. Den kommer jag att sakna mest (varning för ironi!).
borde jag sära mera?
Att jag snart åker till Frankrike börjar bli ett faktum. Det kommer att fällas många tårar innan dess. I helgen ska jag ut med mina älsklingar från Karlskoga för sista gången. Det kommer bli hårt.
Vad jag inte tycker om med bloggande är rent informativa inlägg. Jag bryr mig inte om vad folk har i sina garderober alternativt vad de handlat den senaste veckan. Tro det eller ej, men jag hittar till stan utan ledsagare. Fast uppenbarligen funkar detta bra för vissa, så låt gå. Därefter finns dessa dagsrapporteringar som också sällan är speciellt intressanta.
Varför då detta? Kanske är det så att i den svenska massan har alla på sig likadana kläder. Kanske är det så att folk i allmänhet sällan gör något så spektakulärt att det blir skoj att läsa om. Jag läste en gång en nybörjarbloggare som skrev att hon skulle försöka skriva sammanhängande, men jag är ledsen, mina tankar är inte sammanhängande.
Och nu blev det ett negativt inlägg igen. Pessimistlotta! Vad fan ere mere? Inte fått dig nåt på länge eller??
mmm... celibaaat!
en liten tax!
Sagor från Cypern
Jag hade förträngt berättelsen från Cypern innan Maud kom och påminde mig. Under den här perioden av mitt liv utsågs jag till klassens klant.
Första dagen vi låg vid Kalypsopoolen i partymetropolen Ayia Napa var hela Karlskoga samlade. Vi njöt av solskenet, det faktum att vi hade kommit bort från skolan samt att ännu fler klasser hade valt just vårt hotell att spendera sin klassresa på. Dessa klasser innehållande riktigt många hetingar.
Hetingarna var mitt inne i ett volleybollspel i vattnet, när jag plötsligt ser bollen komma farande åt mitt håll. Jag står fortfarande på poolkanten och inser att jag nu har min chans att imponera på snyggingarna.
Iklädd min alldeles nya bikini går jag självsäkert mot bollen som fortfarande ligger i vattnet och ser i mitt huvud hur jag smidigt sparkar bollen tillbaka till snyggingarna. Hela poolen verkar hålla andan då jag med min fint sträckta balettfot sparkar mot bollen i vattnet, missar bollen och med att plask, så att inte en människa längre är torr, själv rasar ner i vattnet.
Man hinner tänka fantastiskt mycket under en sån kort tid under vattnet. Ska jag säga något när jag kommer upp igenom vattenytan? Ska jag komma upp från vattenytan? Folk kommer att skratta. Ska jag låtsas att jag drunknade så att de får hämta mig med ambulans?
Jag kom upp ur vattenytan. Med hår i ansiktet. Folk skrattade.
Den andra sagan handlar om kvällen. Vi skulle ut på krogen - som alla kvällar och jag hade precis gjort mig snygg i min nya solbränna, lilla partytoppen och den korta kjolen. Med hakan nästan skrapandes i taket gick jag ner till hotellbaren för att köpa alkohol. Jag gick raskt förstås (jag var ju en av Pussycat Dolls tjejer i Don't cha och måste hålla takten... förstås). Inne på affären finns massa folk som laddar upp för natten när jag ska göra min entré. Jag springer in - men kolliderar med de ytterst välputsade glasdörrarna och spräcker hål på min Pussycat Dollsdröm. Folket därinne vänder sig mot varandra och skrattar. Jag lämnar affären med några Smirnoff Ice och en bula på pannan. Kvar finns foundation och läppglans på dörren samt partymänniskorna som fortfarande skrattar.
måste jag vara snäll?
Måste jag svara den killen som jag inte vill ha något med att göra?
Mina underbara vänner från Karlskoga var hos mig i helgen. Det var skoj. Vi satt och diskuterade ex, då ett av våra många dök upp i debatten. Det var väl han som har glasögon? frågar jag. Den lilla blonda (som även intygat att hon inte kommer genomföra några one-night-stands med någon tjockis) säger efter en stunds funderande att "Det är ganska okej med killar med glasögon. Så länge de använder linser". Tydligen är snällsyndromet inte ett allmänt begrepp. Skönt!
Jag är inte motiverad för celibat längre. Jag är motiverad för hångel. Förbannade Lasse Lind. (nej, förbannade dagen-efter-söndag)
För övrigt, hur månge dejter måste det gå innan man förklarar att rosa är fel färg att klä sig i om man har en snopp?
kyss mig ömt och brutalt
P3 firade alla hjärtans dag med en diskussion med Anita. En 84-årig dam som hade levt tillsammans med sin karl i över 30 år (30 år? det är väl ingenting... mina morföräldrar hade mer än 50 år). Hur som helst. Idag skiljer vi oss när förhållandet går oss emot, varpå min fråga lyder,
Var det bättre förr?
Är det värt att uthärda några dåliga år för att kanske få en tillvaro som är ljusare i en framtid med denna Livets Kamrat, eller är det bättre att kunna separera i tid och försöka hitta någon ny att älska samt spendera livet med?
Lasse Linds Svenska Hjärtan får stämpla alla hjärtans dag. Vem blir inte kärlekskrank i dessa tider?
De säger att de bästa är tagna, men de ljuger, de ljuger för vi finns ju kvar...
Det borde vara en mänsklig rättighet att få hångla den 14 februari. (Taxar räknas inte)
diet
Jag är väldigt emot kvällstidningarna som Aftonbladet och Expressen. Jag tycker inte att man ska främja media som har påhittade berättelser / snaskigt skvaller som policy. Hur som helst håller inte min kära far med, utan envisas med att någon gång ibland köpa dessa. Och självklart måste jag bläddra igenom (när ingen annan ser såklart).
Sist jag läste var det en stor artikel om hur man skulle få en platt mage till sommaren. Åh, det måste jag kolla in, tänker jag och bläddrar framåt. Gissa vad som stod...
- Motionera
- Ät mindre / nyttigare
- Gör dessa sit-ups
Vad tänkte jag egentligen? Det var ju inte direkt något nytt. Det som är mest intressant är att många säkert köper tidningen för att de ska få hjälp att gå ner i vikt. Jag är ledsen, gott folk, det står inget om pommes-fritesdieten idag heller!
Det roligaste är tjejen på bilden. Såhär ser jag ut när jag vunnit 50 000 på Lotto. Men tjejen här ser ut så när hon gör sit-ups. Nog för att jag spektakulärt nog ser ut att föda barn när jag gör dom, men hon var synnerligen dålig på att fejkle.
Nej. Sanningen är den att vi får hålla oss borta från chipsen om vi ska hålla oss i trim. Men i ett annat liv, då ska jag leva på Marabou Apelsinkrokant vill jag lova.
gimme a gangsta
Jag tänkte skriva om P3 idag igen. Förbannat tjat eller vad tycks? Relationsråd var det, varpå Mats ringde in, aningen upprörd över expertens råd till snälla killar, att fortsätta vara snälla. Snälla killar får inte ligga. Det är ett faktum.
Jag vill inte ha nån snäll kille. Jag lyckas alltid falla för gangsters. De fula killarna enligt mina vänner.
- Lotta, av alla dina killar så var det där den absolut fulaste, sa dom efter att jag flörtat med någon. (Ingen behöver känna sig utpekad, så snubben garanterat inte läser min blogg).
Högt och ljudligt svarar jag mina vänner att de borde vara tacksamma, då jag tar hand om de överblivna fula killarna (inser samtidigt att en kille som tror att han är mitt ragg sitter bredvid och troligen hört vad jag sa).
Något annat som bekymrar mig är alla hjärtans dag som infaller imorgon. Under hela skoltiden har jag lyckats sätta mig i skolarbete denna ökända 14 februari i brist på pojkvänner. Men vad har jag för bortförklaring nu? Nej... Jag ska leta upp någon kriminell gangster... Sen var det ju det här med celibat också...
Bää, sa fåret
Dumdum kom ifrån en rad misstag och missförstånd. Q = C*U. C! (varning för internt skämt)
Ett annat misstag var då vi diskuterade djurs läten, varpå Maud frågar vad kalven säger. Jag svarar lite smått nedlåtande "Bää". Både Maud och Sara ser frågande på mig. Jag är helsäker på min sak. Självklart säger den lilla kalven Bää. Idioter. Sånt lärde jag mig på dagis. - Dumdum!
Igår innan jag uppträdde på en 40-årsfest åt jag på restaurang. Jag läste i menyn om marinerade lammbitar. mmm... När jag sedan fick min mat smakade det får. Blä. Jag tycker inte om att käka får. Mina vänner ser frågande på mig (ungefär som Sara och Maud gjorde) och förklarar att lamm faktiskt är får.
Jag hade en annan bild i min fantasi.
Lite fler saker som jag har lärt mig under min gymnasietid är att kaniner inte säger "rabbit", samt att ormar inte säger "grr".
i jakten på att vara intressant
Jag är likadan. När någon frågar vad jag gör omvandlar jag alltid "ligger och inspekterar min navel" till något mycket mer intressant.
Jag kom nyss hem från jobbet (trots att det var fem timmar sedan)
Jag har just städat huset.
Jag håller på att snickra en soffa.
Jag räknar på botemedlet till HIV.
Vita lögner är okej.
Jag ser hellre en liknande vit lögn än att hålla fram att man inte gör något alls. Då förstår man åtminstone vikten av ett intressant liv. Så det är idealet? Eller?
Det beror på. Jag hade en diskussion med en väninna. Han är helt underbar, Lotta och vet du vad? Han gav mig sin macka!
En annan diskussion. Vi pratade om hur den perfekte killen skulle vara. Alla höll med om att det yttre inte är det viktigaste. Det vi faller för är gester, hans röst, sätt att tala, varpå den blonda av oss rynkar alltmer på näsan.
- Visst tjejer, utseendet är inte allt, men jag vill inte gå hem med en tjockis direkt.
på djupa vatten
Varning. Här kommer en msn-konversation som inte kommer uppskattas av alla läsare.
Det är nämligen så att sent om kvällarna när hjärnan är understimulerad börjar en sådan som jag och tydligen också min vän Henrik tänka.
Henrik säger:Jan Björklund?
Lotta säger:Han är bra
Henrik säger:Varför?
Lotta säger:tre nya gymnasieformer - högskoleförberedande, yrkesförberedande och lärningsprogram.Han anser att skolornas nischer är för många. Popularitet samt modeinriktningar prioriteras före kvalitet på utbildningen.
Ordningsbetyg
Henrik säger:I ett samhälle där man går emot att folk skolar om sig ett par gånger per livstid... kan det inte finnas en risk att de som går yrkesförberedande program halkar efter?
Lotta säger:det finns en risk, ja. Men jag tror att fördelarna är fler.Ska vi ha ett samhälle där alla behöver en akademisk examen för att klara sig? Har vi ens råd med detta, och finns det ens behov?
Henrik säger:Jag skiter i vilket faktiskt. Det kvittar om vi har ett elitiskt samhälle - jag vet att jag är bättre än de allra flesta och kommer klara mig bra ändå.
Och har vi kvar samma pisskola som vi har i dag, så klarar jag mig bra ändå.
Henrik säger:Dock bra att man förändrar, för den gymnasieskola vi har i dag.... är direkt undermålig. Gynnar bara ambitiösa muppar - och inte de riktigt smarta.
Henrik säger:Hahaha. Och precis där var jag äckligt självgod och dödade en diskussion.
Henrik säger:Wiii
Lotta säger:Där har ju vi såklart skilda åsikter. Om man är smart och skiter i att utnyttja sitt intellekt så är man inget annat än lat och får skylla sig själv.
Lotta säger:Nej, det dog inte
Lotta säger:Däremot tycker jag att det är bra att han vill förändra dagens system med 500 olika fantasiutbildningar. Som jag skrev i bloggen. Mina kompisar som gick sam kommer knappast bli ekonomer bara för att det var deras utbildning
Lotta säger:Jag störs inte av att du är självgod Henrik. Självklart är du smartare än den stora massan - varför hyckla med det?
Henrik säger:Det är bättre att vara lat än dum. Mycket bättre, dessutom.
Ja, jag köper det du säger. Även om exemplet nu med ekonomer är det absolut sämsta man kan göra. (No offence, men så är fallet - kan ta upp varför om du vill).
Så att förändra är bra, men jag är tveksam till att detta är det bästa sättet. Just eftersom det blir jobbigt för de som ändrar sig och vill skola om sig (= läs impulsiva dampbarn som jag)
Och framförallt eftersom betyg och sådant är så överskattat.
Lotta säger:Haha (=läs lata jävlar?)
Lotta säger:Exempel Sam media då? Har en väninna som gick den linjen. Efter tre år hade hon inte lärt sig att redigera bilder. Intressant, inte sant?Men för att göra allting klart Henrik - Varför var ekonomer det sämsta exemplet?
Lotta säger:För övrigt skolar ju (impulsiva dampbarn) om sig för jämnan nu med dagens komvu
x.
Henrik säger:Jag vet inte så mycket om sam media - mer än att det är den softaste linjen. En polare gick den utbildningen på gymnasiet, bland annat läste han 550 poäng photoshop. Och tro mig, ingen redigerar bilder som han. Och han fick fast anställning tre veckor efter gymnasiet och får nu ut en riktigt, riktigt schysst lön.
Troligtvis är ditt exempel bättre - mer generellt. Och det är jättetråkigt att folk utbildar sig till arbetslöshet
Henrik säger:Det är givetvis en sak man måste förändra. Att det behövs förändras är vi överrens om, men hur ska man göra det?!
Lotta säger:en sådan fråga.När vi ändå håller på kan vi väl lösa Israel-Palestinakonflikten?
Henrik säger:Och ekonomerna... På tok för många utbildar sig till ekonomer. Är inte alls många av dem som kommer jobba som ekonomer. En majoritet av dem som läser ekonomi på universitet får svårt att hitta jobb som just ekonomer.
Henrik säger:Hahhaa. Jag vet.... vi skiter i att vara konstruktiva.
Lotta säger:tack. Jag tycker inte om att vara konstruktiv. Det är fantastiskt mycket skönare att bara klaga på allt och låta någon annan göra jobbet.
Lotta säger:Din Late jävel!Lotta säger:
Vet du att vår konversation kommer att hamna på bloggen?
Stolt tönt.
Riktigt illa ligger man till då man skriver inlägg två gånger på en dag. Jag är körd.
För övrigt såg jag en tant idag på min väg till baletten. Hon var ute och promenerade med sin overallbeklädda mops. Plötsligt plockar hon upp snö i handen och luktar på den. Oj så konstigt vissa människor gör.
överallt hånglas det
För att byta samtalsämne, måste jag erkänna att vår nya skolminister Jan Björklund är min stora favorit. Hans åsikter om att gymnasieskolornas olika nischer är alldeles för många håller jag med om till fullo. Som om samhällsvetenskapliga programmets elever skulle bli journalister bara för att de läst Media. För all del, det kanske stämmer för vissa, men den stora massan?
Det värsta är de individuella valen. Exempelvis på Handelsprogrammet; Telefonförsäljning 50p. "Hejsan, mitt namn är Kurt och jag vill sälja kalsonger", Hur svårt kan det vara? Alternativt för Hotell och Restaurangprogrammet; Servettvikning 50p. Tyvärr var vi inte bättre på Naturvetenskapliga programmet; Massage och Avslappning 50p. Enbart en bortförklaring för att hormonfyllda ännu oskulder till pubertetsmonster ska kunna klämma på varandra.
Har jag inte rätt?
- Joo, Lotta. Som alltid har du rätt
Lottas och Cissis hunk.
Nej, tyvärr. Däremot tog vi telefonnumret och sms-trakasserade honom lite. Det är farligt att hyra film på Score med hungriga singelbrudar i kassan. Stackars kille.
Rundvandrandes bland biljardborden ser jag en liten kille. Jag tänker att, hur kom han in? Han som inte kan vara en dag över 12. Plötsligt börjar lillen prata med mig.
- Känner du inte igen mig? Det är ju jag, Stina!
Åh fan. Vi har gått på samma skola hur länge som helst. Jämngamla.
rasistjävlar och allmänt snåla
Hursomhelst. Igår jobbade jag på Wear It till 16 och på Score till halv två. Score är fortfarande världens roligaste jobb. Så bortse från den hormonfyllda rubriken - Score är underbart!
Men, igår var det slagsmål. Jag blir alltid så nervös, och skakis när jag ser sånt. Min rumpa slutade skaka två timmar senare (jag kanske borde träna lite extra i veckan). Hur som helst var slagsmålet mellan en rasistjävel och en mörk kille. Den mörka killen hade jag dessutom serverat och var hur trevlig som helst. Det finns dock en risk att jag är påverkad, då jag känner den mörka killens kompis. När rasisten kom in var han och hans gäng fulla som as. Stora som hus var de, håriga och så tatuerade så jag knappt såg dem. Jag hade hjälpt dem också: "ÖH! VI SKA HA ETT BORD". Varsågoda, säger jag och biter mig i läppen för att inte spotta på deras kulor (biljardkulor såklart jävla pervon!). Sen vet jag inte vad som hände, mer än flygande stolar.
Om du på Score köper en Smirnoff Ice och en Fatöl, får du betala 98 kronor. På en hundralapp lämnar jag tillbaka två kronor. Om du då tycker om mynt och finner dessa två kronor värdefulla, så behöll dem.
Men.
Den tredje mars åker jag till Frankrike. Jag ska lära mig franska. Än så länge kan jag säga Bonjour, Oui och Volle vo coche avec moi (varning för stavfel). För all del, jag kan komma ganska långt med detta, men jag ska lära mig mer innan jag åker. Jag återvänder till "landet med isbjörnar" i augusti.
små berättelser om versus
Elak versus mer elak (en överhörd konversation)
Elak: Jag tål henne inte! Hon måste vara helt värdelös.
Mer elak: Men sluta vara så taskig. Bara för att hon ser lite missbildad ut behöver inte betyda att hon är det.
Goda versus dåliga nyheter
Goda: När jag, efter att ha undervisat balett i Örebro, skulle tillbaka till Karlstad gick bussen 21.20, vilket innebar att jag måste byta buss i Karlskoga och är framme i Karlstad 00.00. Tre jävla timmar för att komma hem. Som tidsfördriv gick jag till resecentrum bara för att vänta in bussen. När jag skymtar de stora skyltarna ser jag buss nummer 845 - direktbuss till Karlstad. Wee! Lotta hoppar och skuttar sin väg till bussen och är framme 23.
Dåliga: Kalla mig klantig. Jag lyckades krossa 37 tallrikar på jobbet häromdagen. 120 kronor styck kostar de. 4440 hamnar alltså prislappen på. Jävla skit. Jag kommer få jobba gratis i ett halvår
Nu är flyget till Frankrike bokat!