Lotta Nauclér Almström

Så fort jag är hemma och ser en torsdag, fredag eller lördag passera kryper det i mig... Jag blir smått nervös när jag inser vad jag missar och anar dofter av rökmaskiner och människor i mitt sinne. Jag vet att dansgolvet längtar efter mig lika mycket som jag gör efter dansgolvet. Hjärtat bultar och benen rycker. Jag smyger iväg från familjens tv allt oftare och söker mig till en radio där det kanske spelas något houseaktigt till min längtande kropp.

I mina promenader kan jag fly från min vardag. Där finns inget annat än jag, asfalten och musiken i min mp3 som nu är komplett.

Varje gång klockan slår två och musiken avtar hör jag pulserandet av densamma som nästa kväll på golvet säger att det är dags för att flyga.

Det blev tydligen fredag, lördag och söndag i helgen. På torsdag åker vi igen...