snygga moves - eyefucker

På väg hem från balettklassen så traskar jag med min mp3-spelare på hög volym. Plötsligt hör jag introt till Basement Jaxx - Take me back to your house och inser att  baletten inte befriat mig från dagens dansbehov. Efter att jag passerat en cyklist, ser jag mig om för att kontrollera ifall någon skulle se mig, men kusten var klar! Alltså fritt fram att göra de pirouetter jag hade tänkt, samt shejka på rumpan lagom till trumsolot.

Dock hade tydligen cyklisten som jag såg cykla bort från mig, vänt och cyklade under mina dansande steg mot mig, såg hela showen och cyklade snart i takt med mina fotsteg. Till slut börjar det bli pinsamt så jag vänder mig mot honom för att komma med en kvick kommentar, men hinner inte innan:

 - Snygga moves.

Pojken som visade sig vara 16 följde mig hela vägen hem. Oj oj... Jag skulle inte eyefuckat den lille när vi möttes. Men jag är ledsen killar, jag gör det! Jag vill sällan mer än så tyvärr.

Min far berättade (på tal om att killen var 16) om en ny undersökning. Högst status i dagens samhälle ansågs vara att vara allmänbildad. Lägst status var att ha en partner som är mer än 15 år yngre än dig själv. Detta tolkar jag att det för min del är fritt fram att eyefucka 16 åringar. Det leder dessutom för min del (snart 20)  till att...

Allt över fem är ok? Tack och lov att det finns en lag.
Allt över 15 är okej! sweet... det kommer nog bli lite mer vikariat på högstadiet om jag känner mig själv rätt.

förorenad luft

För att fördjupa sig i fredagkvällens förfest som var något utöver det vanliga ringde vi på en porttelefon som inte fungerade. Jag, Maud, Åsa och Julia väntade med spänning på vem som skulle öppna, då de flesta på denna lagfest skulle vara - för oss - nytt folk. Hissen sänktes bakom porten och en skäggig rödlett man omkring 27 uppenbarade sig. Väldigt berusad, iklädd uppknäppt skjorta och kallingar. Tveksamt följde vi långsamt efter då vi ändå kände folk i lägenheten. Festen var en upplevelse. Annorlunda - men trevligt trots allt. De övriga i sällskapet hade - tack och lov - betydligt mer kläder på sig. Oj oj, vilka platser man kan komma till. För att få ett sammanhang med inläggets rubrik - herre min skapare vad det röktes cigarr på den festen.

Kvällen i övrigt kan sammanfattas med 

 - Inför pruttruta på nattklubben!


kedja fast alla nya flickvänner!

Nu har jag stött på "exet" två gånger sedan det tog slut. Det känns riktigt bra. Jag behöver honom inte längre. Självklart kommer jag vara lite paranoid på hans kära flickvän ett tag till, men det kommer gå över. Sen måste jag självklart kalla telefonen för Asshole varje gång vi slutat tala.
Jag var hemma hos honom för att låna en film och gissa vad som ligger på nattduksbordet? Ett par luddiga rosa handklovar. Asshole. Det som jag är mest förvånad över är att han inte hade satt fast den "blonda-söta-smala" nya flickvännen i ett rosa raffset i de där luddiga sakerna när jag kom dit. Han visste att jag skulle komma, så varför inte överraska mig med allt?

Jag kommer aldrig spara mina ex som vänner. Jag är inte den typen.

Nu tänker jag byta samtalsämne. Jag har äntligen hittat en anledning att raka mina ben. Nej, det är inte en ny pojkvän. Mina balettlektioner har startat! D.v.s rosa trikåer och en svart dansdräkt - uhlala! Så fram med häcksaxen, för nu tänkte jag ligga i hårdträning framöver. Enbart efter tre dagar känner jag mig fit. Kanske beror på en fruktansvärd träningsvärk som hindrar mig från att gå i trappor.
Det har börjat en kille i vår balettgrupp. Jag brukar normalt sett vilja hugga huvudet av alla balettdansande killar för att de kan röra sig som flodhästar och ändå ha förtur på alla skolor som jag vill gå på. Så är inte fallet den här gången. Han är faktiskt riktigt bra. Coolt.

kärlekskrank!

I helgen var jag ute på Nöjesfabriken. För att det skulle passa med förfest och liknande så sov jag och två revytjejer över hos min kära Helena på natten. Lägenheten hade dock dessutom blivit utlånad till Helenas pojkväns kompis Henrik (oj, jag inser nu att jag borde ha en helt ny kategori som kallas Henrik, då han i någon form alltid dyker upp i mina inlägg). Hur som helst var vi fyra som skulle dela på soffan och sängen. Jag och Henrik i sängen.


Innan det var dags att sova hade vi en mycket spännande diskussion apropå sängdelandet.

 - Går det att dela säng med en kille en hel natt utan att ha sex med honom? Tänk vad spännande det var att sova bredvid en sån där manlig sak efter den diskussionen. Men, trots allt allesammans - Det gick! Men nu är jag kärlekskrank. Varför kunde vi inte sova sked för? Jag vill kramas!

Alternativt kan det vara så att jag var bakfull igår och enbart var lite bakfylle-kramsjuk. Vi säger så.

Igår kväll när jag bakfull, med alldeles brylléfett hår och smink sedan klockan 12 dagen innan, var ute och traskade stötte jag på "exet" för första gången sedan det tog slut. Det kändes väldigt bra. Han är inte viktig längre och jag klarar mig utan. Men när jag är på väg tillbaka hem och passerar lägenheten igen ser jag nån blond brud traska in i hans trappuppgång. Jävla slyna! Och smal var hon... skit också.

De är sällsynta, men jag älskar riktigt bra msn-konversationer. Jag ogillar de betydligt mer förekommande dåliga msn-konversationerna.


terroristerna från grums

Ytterligare en helg har passerat då Lotta var ledig från bloggen. Hon hade ersatt skriverier med att vara cancandansös. Jiiha!

cancan

Jag älskar kommentarer till min blogg. Ibland blir jag dock konfunderad när jag inte har en aning om vem som skrivit dessa. Den här gången var det Henrik. Han hade tydligen läst blogginlägget dream on baby som jag skrev senast och skrev att jag angående min tisdagkväll på score hade glömt att nämna de aspackade killarna i hörnet. För all del Henrik. De borde jag såklart ha nämnt.

Tre killar anlände till score redan innan jag hann starta mitt pass. De hade tydligen druckit en stor strike. Ett gigantiskt rör med fyra liter starköl. På tre killar. De höll till vid bowlingbanorna. Strax kom de och ville ha ett biljardbord och ytterligare ett rör. De blev aningen runda om fötterna, men till synes ännu tämligen balanserade, så när de skulle komma och beställa en ytterligare stor strike denna tisdagkväll fick de sin vilja igenom. Vi blandade dessutom iordning tre sexor drinkar åt herrarna.
Detta gott folk är bakgrunden.

Resultatet är en tjugoårig kille som ljudligt varnar för anfallande krokodiler. När jag sa att han skulle ta sig samman innan han blev utkastad, svarade han lugnt och sansat att - Det är ingen som lever upp till namnet terrorist längre. Men det är jag som är terroristen från Grums. Förnuftigt fortsätter han - Jaa.... jaa... och nickar instämmande. Till slut gick de hem utan sina kvarglömda mobiltelefoner.

På tal om grumsbor. Hälften av Scores personalstyrka verkar komma från Grums. Och jag trodde att jag var en lantis som kommer från Karlskoga. Hur som helst. Det finns inget ord som heter Kôckel. Något som grumsarna anser ha densamma betydelsen som klump. Snökôcklar är ett fantasiord som ni har kommit på. Sorry grums;)

dream on baby

Jag måste berätta en fantastiskt rolig berättelse från Score.
Vi visar hockeymatcher på en storbildstv för våra gäster. I tisdags då vi visade Färjestad - Timrå hade vi ett gäng folk där. Två av dessa var enbart där för att utnyttja den stora tvn, varpå min kollega säger åt dem att "Ursäkta killar, men om ni ska sitta här måste ni beställa något i baren". De två killarna klär på sig jackorna och förflyttar sig sakta ifrån bardisken - men enbart för att ställa sig vid väggen och stannade med god utsikt över tvn där istället.

Intelligent. De ville inte beställa något, så de flyttar sig några meter bort från baren. Hur som helst gjorde de min kväll. Kalla mig lättroad, men jag skrattade åt händelsen fram till stängning.

Inatt drömde jag att jag åt. Plötsligt kände jag att jag tuggade på något plastigt och insåg att jag hade fått med ett handtag från en plastpåse med i maten.

Nu tänker ni nog att, detta är fullständigt ointressant. Men - ni måste hålla med om att det är fantastiskt spännande att dela med sig av sina drömmar. Hur kommer det sig?
 Jag avskyr att lyssna på folks drömmar, men jag älskar att berätta om mina. Anyway. Det är min blogg, så jag bestämmer. Jag ska kedja fast er och tvinga er att lyssna till mina drömmar hela natten!

handcuffs

som en fisk. ungefär

Jag hade en diskussion med en nära vän. Han behövde ett råd av Mig som är så ofattbart förnuftig i alla lägen. Situationen var den att han hade kontakt med en tjej som verkligen ville ha honom. Han själv var däremot inte alls lika sugen. Frågan som ställs till mig var:

- Är det min skyldighet som kille att sätta på allt som inte har tre ben?

Jag måste tyvärr erkänna att frågan är befogad. Tänk för en tjej att få nobben. Tanken känns ju inte lika bekant som att en kille skulle få nobben. Hur som helst gav jag svaret till min kära vän, att Nej. Du behöver inte sätta på henne.

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag låg och sprattlade i botten av något för att det skrivna var så dåligt. Jag kände ett behov av uppföljning, vilket resulterade i sprattel i simbassängen två dagar i rad. Tro det eller ej - men jag kunde hålla mig vid ytan hela tiden. Jag blir så trött så Sundstabadet. Det finns en liten 25-metersbassäng där 100 000 invånare förväntas samsas (ana symboliken).

När jag ska simma och det är trångt får jag en fruktansvärd prestationsångest. Jag måste simma fort för att jag inte ska hamna efter. Istället simmar jag så fort att jag hamnar före simrytmen och de jag simmar med tror att jag simmar så fort som jag tydligen gör, fast jag inte orkar. Mina simkamrater väntar in mig för att jag ska hinna ikapp, medan jag nästan tar livet av mig för att de tror att jag är så snabb! Jävla förväntningar. Jävla prestationsångest.

N.E.R.D

Jag har alltid bälte när jag åker buss och jag har två reflexer hängandes längs mina höfter när jag är ute och går. Kalla mig patetisk, men nej, jag tycker bara om att leva.

För övrigt tycker jag om att leka i cyberrymden, tvättar håret enbart var fjärde dag och har pluggabstinens. Jag står för att vara en nörd.

N.E.R.D är för övrigt ett fantastiskt bra band, vilkas namn står för No one Ever Really Dies. De är ansvariga för musik som She wants to move, Provider och Run to the sun.

Tusan också. Det blev ett tråkigt inlägg. Frågan är, är tråkigt bättre än inget alls? Ska det räcka med att andas, eller borde man vara levande? Ska man skita i allt om det inte är bra? Eller ska man ligga och sprattla i botten?
Anyway. Jag fick med bilden på mig och Louise - lika osammanhängande som resten av mitt - om möjligt - sämsta inlägg hittills. Jag ligger och sprattlar. Och för debutanter - häng kvar! Jag bjuder på kakor om ni ger mig en till chans...

louise och lotta

bevara dina erogena zoner

Halsen är - enligt mig - en av de mest känsliga kroppsdelar. Något som dock smakar fruktansvärt illa är en hals dränkt i parfym. Det finns något som kallas för kroppspulsåder, som förhöjer effekten av parfym och tyvärr råkar denna passera just halsen (någon som känner att den behövs just där? Nej! Eller hur??). Så likt förbannat har det fortsatt att vara en daglig rutin att, efter att spraya ådern på handleden, kladda in halva halsen. Men hör upp gott folk - Nu är det slut!
Gör din nästa pojkvän/flickvän en tjänst: Sluta parfymera halsen, bevara dina erogena zoner.

hals, keep it clean

Idag kom snö! Jag traskade hem från jobbet i snöstorm och slask. Det var helt fantastiskt. Mascaran satt ungefär där kinderna är som tjockast, luvan var uppfälld likt en eskimås och min kära Johan hade levererat uggsen från Karlskoga. Jag ville vara som hundarna, som utan att behöva skämmas kunde skutta omkring och rulla sig i snön. Jag fick blott se på. Se till att njut. Man vet aldrig när vår vinter blir vit igen.

Mina underbara karlskogingar har hälsat på mig två dagar i rad. Igår Åsa, Maud, Mia, och idag Johan Bergling. Två fika, två caffe latte.
- Men Lotta? Varför dricker du inte te?
- Jag tycker inte om te.
- Men Lotta, du tycker ju visst om te?
- Jag har betalat 2.500 kronor för att inte dricka te. Jag tycker om honung i vatten.

Filmrecensenten Almström

Ja, för all del - Nauclér Almström - om det ska vara så förbannat petigt. Men vet ni vad gott folk? - Det är det inte!

filmer

Så. Container var Lucas Moodyssons uppföljare till Ett hål i mitt hjärta. Från de första fem sekunderna var det förmodligen den snuskigaste filmen jag sett. En snuskig röst berättar medan en snuskig kille på en snuskig svartvit filmduk klär sig i kvinnokläder och ålar sig på golvet. Resterande 1 h och 11 minuter fortlöper filmen på samma sätt. Jag är dock en bloggare, jag faller för en sådan simpel sak som ord - och dessa ord fångade mig. 20 minuter av filmens mitt sov jag mig igenom. Jag tyckte trots detta att filmen var... ganska bra. Jag kunde till och med följa handlingen. Om det ens existerade någon? Vill du vara svår och konstig. Berätta hur du älskar den.
Jag ä...är osäker.

Jag beställde hem filmer från internet. Bitter moon bland annat. En film som jag av en slump hamnade framför för cirka fem år sedan och som har hållit mig längtande sedan dess. Den handlar om sado/masochism. Emmanuelle Seigner spelar sin roll fantastiskt. Jag brukar säga att gränsen mellan kärlek och besatthet är hårfin. I den här filmen är det uppenbart. Kärleken är övergående. Fem års fantasier och höga förhoppningar och trots detta är jag efter min återförening med favoritfilmen helt uppfylld av den.

(som en liten parentes så kan jag informera Er allesammans om att jag sticker till Frankrike den 4 mars för att stanna i fem månader)


ticket to fly

Igår kväll just när jag gått och lagt mig fick jag plötligt ett infall.

lyktstolpe

Jag ville fånga en enslig lyktstolpe i min högra hand, fånga luften i den vänstra. Luften ville inte stanna i min hand så jag fick springa efter den, runt och runt med ögonen slutna. Plötsligt springer jag i min fantasi så snabbt att den kalla asfalten inte hinner med. Jag lättar från marken och svävar iväg jämte min fantasi som vid det här laget, och så sent en måndagkväll tappat greppet totalt.
                                                   - Men visst vore det skönt?

Min vän Åsa hade en gång en hotmailadress. Den hette en gång ticket_to_fly. En gång älskade jag den och jag älskar den även idag...

ofräsch mat

Grillad kyckling och potatissallad är förmodligen den mest ofräscha mat jag känner till. Jag mår alltid lite smått illa efter att ha ätit denna rätt. Tack och lov hade jag betydligt fräschare tomater att skölja ner detta med. Annars hade måltiden varit närmast outhärdlig. Då kan jag även fylla i att jag för övrigt äter allt (utom bananer och sushi).


Idag har jag avverkat två filmer. Sanna lögner, eller Where the truth lies som dess originaltitel är. En lagom sexig film som var lite för Cluedo för min smak... Kevin Bacon är dock alltid riktigt snygg. Skönt att tjejerna inte är tiopoängare allihopa faktiskt. Film nummer två var Half light. En film med Demi Moore som var ytterst oväntad. Onaturlig och mystisk eller helt enkelt inte. Konstig var den i alla fall. Vem vill förklara slutet?


På tal om film - Butterfly Effect är grymt bra (efter att ha sett den två gånger).


Och nu allesammans måste det tydligen handla om fåfänga också enligt inläggets kategori. Så, här kommer det. Jag är för fåfäng för att dricka te.


musjävel

Trött och sliten och f.d magsjuk och den förbannade musjäveln vill inte gå dit jag vill. Den glappar halvt, så jag skrollar som en tok utan att något händer för att markören sedan ska glida förbi hela sidan - missa alla intressanta länkar jag vill till, och hamna i ett hörn. Därefter stannar den i sitt hörn.

Den senaste veckan har jag alltså varit magsjuk. Kräkdes som en räv det första dygnet. Hela sju gånger de första två timmarna! Fantastiskt. Hinken ställde tappert upp och var vid min sida hela veckan.

För övrigt har jag tänkt (håll i hatten allesammans! Lotta har tänkt!). Jag har som jag tidigare nämnt fått en fix idé om att leva i celibat i sex månader. Detta är för att jag känner mig så fruktansvärt avtänd bara vid tanken av att tycka om någon och hänge mig åt någon. Det är så avlägset. Så har det känts sedan jag fick veta att han hade varit med någon annan. Konstigt. Kan det verkligen vara därför och i sådana fall, hur länge ska det stanna? Kommer jag behöva tre år innan jag kan lita på någon igen?

oj. jag blev helt plötsligt världens mest tragiska människa. MEN, då ska jag säga vad som gör mig lycklig. Då menar jag inte bara glad så jag smilar lite. Utan lycklig så att det pirrar i kroppen och bultar i hjärtat. P3 - igen! Låtar som When you were young med Killers eller Every Word med Tyken/Awa. De pumpar mig som en duracellkanin (se inlägget Första dejt i dagsljus)!

Nu är det sent. Imorgon ska jag sova. Godnatt

åh, snälla, gumma mig mera

Karlstadborna är ett alldeles speciellt folk. Här gummar man varandra till höger och vänster. Jag tycker om att bli kallad för gumman. Jag blir genast så mycket sötare när jag får en släng gumma i ansiktet. Omedvetet anstränger jag mig genast för att smeknamnet ska passa mig så bra som möjligt och börjar le och blinka med ögonen. Oj. Jag kanske inte lyckas, men det gör inget.

Jag är kär (de som känner mig suckar för att denna kommentar är någon som jag fäller omkring tio gånger varje dag). Mitt offer denna gång är Peter Wolodarski, journalisten från Dagens Nyheter. Jag är ett stort fan av hans artiklar. djuupt... Men så djup är man normalt sett inte på nyårsdagen - ni vet. Trots detta såg jag ett politiskt debattprogram under en hel timme igår. Programledaren var såklart min underbara Wolodarski. Han är såå fin. Jag har blivit besatt av hans ord.
Wolodarski

Nyår var bra. Jag trodde att mitt flaxande med lösögonfransarna skulle ta mig halvvägs in till Waynes Coffe, men telefonen verkar död. Damn.

För övrigt vill jag bli lämnad i fred. Get off me. Tack allesammans.

ps. Hur kan man fastna för nån som särskriver jätte och bra och stavar utropstecken med två utropstecken och en etta?