Dessa stora svara beslut

De sager att jag ar ung, de sager att jag inte behover stressa och de sager att jag har hela livet framfor mig. Men jag tror dem inte. Jag har inte den kroppen jag har idag om fem ar. Om fem ar kommer det vara for sent att dansa.

Jag har tagit ett sabbatsar fran mina studier for att gora just detta. For att dansa - och leva ut min passion. Efter det vantar Juridikum i Uppsala. Men vad ska jag gora i host? Jag vill inte sluta dansa, nagot som jag inte kommer kunna fortsatta med som nu nar jag flyttar till Uppsala. Jag vill dansa.

Samtidigt saknar jag skolan. Dessa intressanta diskussioner, losa problem och alla manniskor i den miljon, men jag vill heller inte forlora franskan.

Just nu dansar jag pa Epsedanse har i Montpellier. En dansskola som ar helt galet bra. Jag kan dock inte vara dar sa ofta, da det ar svart med scheman nar de utbildar sig professionellt och jag bara tar losa kurser, men jag behover mer! Jag vill mer. Min balettlarare fragade mig igar om jag ville stanna nasta ar och gora utbildningen. Tva dagar efter att tanken dok upp for mig ocksa. Jag vet inte vad jag ska gora. Utbildningen ar dyr, men den lockar. Detta skulle innebara ett ar borta fran Sverige. Detta kraver en finansiell losning.

Dessa beslut, denna framtid. Svart, konstigt och odesdigert. Det ar dags att ta ett beslut. Borde jag gora mig en karriar sa fort som mojligt? Ska jag ens vanta?

svaret finns dar... en dag kommer det till mig.

Villa Rouge

Ryktena om denna homosexuella nattklubb var vitt skilda. Vissa har berattat for mig att det ar den basta nattklubben i sodra Frankrike. Vissa har sagt att om det skulle vara det basta sa var det synd om Frankrike. 80% homosexualitet. Jag hade hort att elektromusiken skulle vara outhardlig - att volymen var pa en sadan niva att den fick kroppen att vibrera. Att folk aker fran Paris for att spendera natten dar. Forvantningarna var manga.

I lordags var det dags. Efter festen var vi 20 personer som skulle ta oss dit. Efter manga om och men om att ta en taxi eller ej, och efter att ha insett hur lang tid det skulle ta med taxi, tog jag och tva andra beslutet att lifta (attans, min mamma laser detta) och till slut hittade vi var bil. Farligt vid forsta tanken kanske, men i denna stad ar det vanligt, och da foraren var en man och en kvinna vilka jag sett for, sa var det ingen fara. Vi kom till Villa Rouge - langt fore de andra - och inga ord kan beskriva det.

Villa Rouge

Jag var valforberedd med oronproppar, men kroppen vibrerade anda, till musiken som jag alskar. Klubben var full med vackra manniskor, homosexuella manniskor. Manniskor som bar prinsesskronor och tjejer med tejp over brostvartorna. Men detta var inte smutsigt som Aiya Napa. Det var frascht och det var sexigt, och det blir sa mycket sexigare nar alla killar gar omkring i bar overkropp, eller nar tjejerna gar omkring i hotpants. Det var tjejer som var rakade och killar som bar peruk och det var de som dansade pa bardisken i uppknappta jeans. Killar som putar med munnen och njuter av vetskapen av hur snygga de ar, och som  tva minuter senare hanglar med en annan lika snygg kille. Framforallt var det skont att ga dit utan att ha massa obehagligt folk som rycker i mig. Jag gick dit och gjorde min grej och jag blev lamnad ifred... nastan.

Jag alskar Villa Rouge.


Viktoria Silverstedt

Eftermiddagarnas tv-program ar precis lika daliga i Frankrike som i Sverige. Det handlar om ordlekar. En dag nar jag zappade i soffan fastnade jag framfor Lyckohjulet. Ett ordleksprogram som gor svenska Ordjakten till ett program av varldsklass. Fjantigare show far man leta efter. Det fanns en manlig programledare, en liten hund som programledaren lekte med, och en blond bimbo som gick fram och tillbaka framfor tv-skarmen med det aktuella ordet. Och tro det eller ej gott folk, men denna blonda bimbo var Viktoria Silverstedt! Ikladd en guldig klanning - valdig kort och valdig urringad flinar hon at programledarens lekar med den lilla terriern. Snacka om att ga ner sig.

I Montpellier finns det en kille som ar valdigt cool. Min rutinerade rumskamrat Sarah pekade ut honom forsta dagen pa stan. Han har enormt krullhar, och ar valdigt lang. Hon berattade om honom och sa att han ar killen som har solglasogon pa sig pa nattklubben. Dessutom gar han ofta omkring med gigantiska horlurar - pa nattklubben. Varfor inte ocksa en CD-spelare och en basketboll. Alla har vi olika accessoarer. I fredags sag jag honom igen. Han ser inte alls dum ut. Men solglasogonen i hogsta hugg (men basketbollen hemma). Lotta var alert med att florta, men bara lite! Efter en tid pa dansgolvet kanner jag en hand ta tag i mig...
     - Quand esc-ce que on cocher ensemble?  =  Nar ska vi ligga med varandra?
Jeeses... For all del. Basketbollar som accessoar, men raggningrepliker som det. Snacka om att jag borjade tveka pa min franska... Men den svek inte. Jag horde ratt. Hur som helst. Det blir inget.

Jag har kopt nya skor. Jag har varldens ackligaste blodblasa pa halen. Det gor sa fruktansvart ont. Men satan vad snygga skor jag har;)