en sagolik nyårsafton

Över nyårskvällen känner jag mig... helt tillfredsställd. Det blev inget rejv i Moskva, inte heller någon snowboardåkning, men det blev en fantastiskt trevlig kväll.

Jag var på middag med min storebror och vänner. Han och hans vänner sjunger tillsammans i kör vilket gjorde nyårseffekten till något utöver det vanliga. Snapsvisorna gick sjustämmigt och när vi avfyrade raketerna sjöngs det ljuvligt. Jag kände mig som inklippt i Kalle Anka-sketchen där Kalle och Långben sjunger för Musse Pigg.



Kvällen bjöd på en mycket märklig deja vu-upplevelse från i våras när jag var i Belgien och hälsade på min storasyster.

Det handlar om en situation när jag är på fest med mitt äldre syskon och har fantastiskt roligt. Jag är som satt på piedestal och känner mig både uppskattad och uppvaktad. Då jag har min beskyddare i närheten känner jag mig helt säker från de vargar som gärna skulle ta en tugga. Men beskyddaren avlägsnar sig och är inte längre den stora starka som går med fladdrande eldar för att hålla vargarna borta. Vargarna höll sig borta, men utan beskyddare vet inte Rödluvan vad som vargarna kunde lura henne till.

Till slut blir det Rödluvan som tar hand om beskyddaren och hand i hand gick vi hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback