Lotta Nauclér Almström

Jag önskar att jag var en av dem som kan erkänna när de har fel. Jag skulle egentligen påstå att jag i vissa fall faktiskt kan det. Den som jag dock aldrig skulle acceptera ett nederlag inför, det är mig själv. Jag tar inga felaktiga beslut, ånger existerar inte i min värld. Hur ska jag då tolka dessa tvivel som jag ibland lever med.

Jag vill inte få för mig att juridik inte var genomtänkt, även om jag saknar matematiska formler och dansen framförallt. Nej, dessa tankar ska förträngas bakom allting annat som också ska få plats. Jag är rädd för mina tvivel. Min juristutbildning har dock efter bara några veckors tid lärt mig saker. jag har lärt mig att vidja mina vyer och lämna plats åt alla argument.

Juristutbildningen består av två lektioner i veckan och övrig tid förväntas vi studera på egen hand. Läsa böcker och annan kurslitteratur som inte har något slut, vilket jag egentligen var väl medveten om. Den här typen av studier passar uppriktigt sagt inte mig. Jag är alldeles för lat och oambitiös. Under gymnasietiden hade jag lätt i de ämnen där man skulle lära sig en regel och sedan göra den. Jag tycker om när jag har siffror och vet hur jag ska hantera dem. Kinetisk energi och atomer är mitt stora intresse. Det här var dock också saker som jag var medveten om, men jag valde ändå juridiken.

Valet att läsa juridik var genomtänkt. Jag visste att jag skulle sakna matematiken. Jag visste vad jag gav mig in på. Jag visste att jag skulle bli tvungen att ta eget ansvar och faktiskt läsa mig till saker. Juridik är ett naturligt steg i mitt liv.

Jag har aldrig gjort saker för att jag med lätthet skulle klara av dem. Jag behövde inte åka ensam till ett främmande land för att dansa som jag ville men jag tycker om att tvingas ut där. Tvingas till obekväma situationer där jag måste lära mig saker. Jag är i en obekväm situation för tillfället. Jag måste komma över tröskeln till självdisciplin för att hålla mig i form bland dessa ambitiösa mönsterelevsjurister. Jag har alltid varit den som gör saker när någon säger åt mig, fast den tiden är uppenbarligen förbi. Nu är det jag som ska ta mig i kragen och låta min fantastiska envishet visa vägen.

Den juridiska instuderingsformen måhända inte passa mig, men juridiken älskar jag. Det är bara en av alla mitt livs utmaningar. Och jag älskar dem. Jag tänker fortsätta spåra upp utmaningarna - så som jag gjort under hela mitt liv - och jag kommer att äta upp dem, en efter en.