disciplin, tack
Jag har dansat relativt mycket. Numera går jag på diverse dansskolor i Uppsala, vilket är roligt - men ibland lite för roligt. Min balettlärare undervisar även på Cullbergbaletten, Balettakademien och Kungliga baletten vilket inger ett stort förtroende. Jag vet att han kan sina saker. Men - mina balettlektioner är som sagt lite för roliga och jag skulle kalla honom för lite väl uppmuntrande. Han är en sådan lärare som berättar för var och en när de har åstadkommit något bra. På något märkligt sätt känner jag en liten saknad av min franska danslärare Rudy Bryans - även om det är lite.
Rudy Bryans är en arrogant prick. Om du inte är duktig på det du gör, så tycker han inte om dig. Om du inte är duktig på balett så är du dessutom korkad. Han sa vad som var fel och han granskade dig om du var tillräckligt bra för att förtjäna hans uppmärksamhet. Jag var tvingad att vara på topp för att inte bokstavligt springas förbi av sådana som var bättre än jag. Om jag inte höll måttet så var jag inte mer än ett skräp på golvet. Så det fanns inga andra alternativ än att ge hundra procent, varje gång.
Jag försöker nu också. Jag försöker ligga på topp. Däremot tappar jag modet något när jag ser att de andra står i vägen för varandra. De gör sin grej och tar sedan kafferast och står i vägen! Jag vill höra Rudy Bryan med sin starka stämma
"Flöa på er era slashasar!"
Jag behöver lite piska för att bli bra.