Lotta Nauclér Almström

Årets första snö är här. Det ligger ett lager - inte jättetjockt - men ett lager kan ingen förneka. Dessutom är det hela fem minusgrader vilket inger hopp om snö även imorgon. Det är helt underbart!

Det som gör mig ännu lite gladare är mina Uggs. Med dessa kan jag plumsa omkring var som helst i nästan hur djup snö som helst. Situationen är dock något annorlunda med cykel. Blixten - min blåa Crescent - som vid naken mark är underbar och tar mig fram med räserfart oavsett hur hårt jag kör den, är inte lika självsäker med decimeterhög snö.

Så, idag hände det. Blixten, som var modigare än nånsin förr trotsade både snöstorm och mörker för att ta mig till min balettlektion. Långsamt galopperade vi fram i drivor och längs cykelvägen där vinden fört bort allting från den slätfrusna asfalten. När vi anlände till en barskrapad rondell vek sig dock hjulen under oss. Det hela gick väldigt långsamt och utom fara för varken mig, cykeln eller bilar. Det enda som tog skada var cykelstyrets högra gummihandtag som jag tog med mig i fallet.

Första faran är härmed över. Jag misstänker dock att det kommer att bli fler vurpor under vintern. Framförallt med tanke på att jag tränar fyra, respektive sju kilometer från min gata (jag som trodde att jag skulle få skriva mycket längre avstånd så att alla skulle se hur duktig jag var. Synd att jag kollade upp saken på Eniro).

Nu är det läggdags.