Hjärnor som snurrar
Häromdagen när jag skulle ut och ga hade jag tidigare pratat med en killkompis som absolut ville följa med. Jag hade lovat att jag skulle höra av mig när det var dags. Glöm det pysen!
Promenera. Det handlar inte om att traska omkring, smaprata och göra annat socialt snicksnack. Promenera för mig, det handlar om att rensa hjärnan, tänka pa saker som man förmodligen inte borde tänka pa. Konstruera blogginlägg. Det handlar även om att försöka skapa rörelser till den sköna musiken som snurrar i öronen.
Ibland är jag rädd för att fa slut pa idéer. Tänk om jag inte skulle kunna skriva mer. Att allt som jag har tänkt pa redan är tänkt.
Jag skulle vilja veta hur den dummaste människan i världen tänker. Om den upplever världen mer harmonisk och bekymmerslös. När den är ensam i en omgivning, har den lättare att roa sig än jag? Förmodligen inte. Han som absolut ville följa med mig pa promenad, för att han inte kunde ga själv, är han ganska dum? Om han inte kan promenera och underhalla sig själv under 40 minuter. Eller sa är det jag som helt enkelt är väldigt osocial. Detta är inte helt omöjligt iofs... Men det kvittar. Jag är filosof.