Lotta Nauclér Almström

Glöm krav om fjällstugor, tioarslanga utbildningar, mörkt har och 1,80 meter langa killar. Det finns egentligen bara en sak som räknas när det handlar om pojkar: Det.

Dejten i söndags var helt oplanerad. Men alldeles för trött efter en sömnlös natt pa La Villa Rouge ville jag ända pa nagot sätt utnyttja det fantastiska solskenet som Montpellier bjöd pa, sa varför inte besöka en uteservering pa stranden med Cedric?

Man lever bara en gang.

Han hämtade en dagen-efter-Lotta och körde mig mot solen. Jag blev positivt överraskad även om han inte riktigt lyckades övertyga mig direkt. En hungrig Lotta kunde dock inte motsta hans fortsatta erbjudande om att köpa hem Mc Donalds som vi at i hans superfräscha egenrenoverade lägenhet. Och han lade sin hand pa min rygg när jag gick framför honom.

Jag har aldrig känt mig sa svag för nagons beröring.

Det var de sma sakerna. De sakerna jag kände när han passerade mig lite för nära, eller att jag alltid lyckades placera mig precis framför det som han letade efter. En hand pa min axel som fick mig att spinna som en katt eller en kyss när han hade skjutsat hem mig som fick mig att glömma bort att jag ens var pa väg att ga. Mina ben hittade mot alla förväntningar porten och leendet pa mina läppar var det ingen som sag.

Igar träffades vi igen.