fimpa din tok
I Frankrike ar man tuff om man pratar baklangessprak. Man ska alltsa saga ord baklanges. Det ar superhaftigt.
tontar...
Jag sitter i soffan med datorn i knaet, fotterna pa bordet och en kopp te i handen. Mina klarblaa strumpor lyser upp rummet. De ar fina, men inte ens de varmer mina fotter. Jag roker for mycket och motionerar for lite, brukar jag saga och blinkar lite med ogat for att de som inte forstod ironin innan ska gora det senare. Tusan. Nu kan jag inte anvanda det skamtet igen. Faktum ar att jag inte roker alls. Detta gor att jag inte stors alls av rokforbudet som nu infors i Frankrike. Det ar numera underbart att vakna med haret i ansiktet morgonen dagen efter en helkvall pa krogen (jag kanske overdriver lite, men det ar inte langre giftigt).
Ikvall har jag tittat pa filmen Shakespeare in love. Det ar inte sa bra nar jag ar olyckligt kar i Morgan. Moorgan!