pengar gör dig lycklig
Idag var jag pa en konferens. En av alla mina pojkvänner hade ställt mig fragan om jag vill tjäna mera pengar. Han sa att jag skulle komma till konferensen och lyssna pa affärsidén.
Ett gäng kostymnissar höll i föredraget som i princip handlade om hur mycket pengar de hade tjänat. Det handlar om telefonabonnemang. Jag skulle fa vänner och familj att byta telefonabonnemang till sin hemtelefon. Dessutom skulle jag se till att värva ytterligare försäljare. Enligt denna princip fortsätter det därefter i ett motsvarande pyramidsystem. En utav snubbarna tjänade snuskiga 250 000 kronor i manaden efter att ha varit i branschen i mindre än tva ar.
De pratade om att alla människor vill tjäna pengar. Antingen sa tar man tag i sitt liv, eller sa struntar man i det och fortsätter i sin gamla bana. De ville i princip ge mig daligt samvete om jag inte valde deras affärsidé.
Jag vill ocksa ha pengar, jag är tokfattig, men jag vill inte tjäna mina pengar pa det sättet. Jag tycker om att tjäna mina pengar genom mina färdigheter, utbildning, begavning. Inte genom att - som de rekommenderade - be vänner och familj om en liten tjänst för att jag ska tjäna pengar.
Jag vill inte tjäna pengar som jag inte förtjänar. Jag vill inte tjäna 250 000 kronor i manaden genom enbart min starka övertalningsförmaga.
Nagot i konferenslokalen var väldigt avstötande. Dessa män mellan 20 och 40 ars alder i snygga kostymer och välputsade skor. Var och en upp över öronen fascinerad över hur mycket pengar de andra hade. Det glittrade lika mycket i deras ögon som utav saliv i deras mungipor av en aptitretad hunger när stortuppen berättade sin historia.
Är jag korkat blaögd? Är jag verkligen Flanders? Är jag en dalig människa om jag inte tar varje chans att bli miljonär? Denna mängd av pengar skrämmer mig.
Ljuger jag om jag säger att jag inte vill ha 250 000 kronor i manaden?