en himmelsk drog
Jag läste i tidningen idag att forskare har hittat en gen som gör människor benägna till att ta sitt liv. Tänk vad bra det vore om vi kunde fastställa denna rapport och försöka motverka detta fenomen. Jag tänkte vidare och fragade mig själv vilka det egentligen är som är självmordsbenägna.
Vi har väl alla klart för oss att det borde handla om de som skär sig själva i handlederna. Eller kanske de som lever sitt liv med droger i gränslandet mellan verklighet och fantasi. De vet att det gör dem ont, men kan inte sluta. Enbart drogerna kan släcka kroppens eviga törst efter liv och man maste fortsätta, om och om igen.
Det man kan fraga sig är dock hur det är med extremsportsutövare? De som klättrar upp för Mount Everest för att känna sig levande? Där adrenalinet är den injektion som far deras hjärta att pumpa.
Hur skulle forskare behandla dem?
Framförallt... Vad säger vi om kärlek?
Jag skulle aldrig skära mig i mina handleder. Jag utsätter mig inte för höga bergstoppar. Jag riskerar ingen kärlek att inkräkta i min perfekta hälsa. Däremot är jag slaviskt beroende av Harry Potter. Jag vet att jag inte kommer kunna sluta. Trots att han kommer ta ifran mig hela min natt. Jag vet att det kommer ge mig mardrömmar om jag ens lyckas lägga ifran mig boken för att sova. Jag kan inte sluta...