Sånt som inte får sägas
TIdningsartikeln sade betydligt mer än vad den på internet gjorde, men debatten handlade om huruvida vi som inte är kraftigt överviktiga ska bli missgynnade till följd av andras fetma. I princip leder detta till att vi förlorar flygstolar som överviktiga tar upp, utan att betala för den upptagna platsen.
I artikeln hade de fortsatt debatten om hur långt den som tar ansvar för sin hälsa och lever sunt verkligen ska förväntas betala för den som inte gör det. För faktum är att ignorans av råd och (för vissa) vedertagen information om vad som är bra och inte för din hälsa, ofta leder till dyra konsekvenser för samhället.
Ska jag betala för den som röker hela sitt liv när den senare behöver dyra behandlingar mot sin lungcancer? Den som var dag ignorerar texterna om hur rökning dödar och därefter blåser ut sitt tobaksmoln i mitt ansikte? Den som dricker en flaska Coca-Cola om dagen och får hål i tänderna? Den som hoppar över frukosten för att bara äta tårta till lunch och samtidigt inte förstår varför vågens utslag ökar?
Jag skulle kunna fortsätta, men poängen är att i vissa fall bör man ta ansvar för sig själv. Dessutom vet jag att det finns yttre omständigheter som kan leda till vissa beteendemönster - sådana som man inte kan rå för. I min personliga ovisshet så tror jag dock att det i de flesta fallen handlar om dålig karaktär (rätta mig om jag har fel).
Självklart skulle en gränsdragning i princip inte vara möjlig i fråga om vilka skador som är självförvållade och sådana där yttre orsaker spelar större roll och jag vill heller inte påstå att jag vill låta vissa människor stå utanför det sociala skyddet. Jag vill bara bolla tanken. Vilket ansvar har du?
Rök på ni ungdomar, skattebetalarna betalar så gärna när det är dags för lungcancer.
Äh, det är väl helt PK? Tjockisar är ändå inte människor. Mwaha!
/N
mmm... rena rama cancersvulsten på samhällskroppen...
(Nej, så tänker jag inte, och desto mindre så säger jag det, för det är POK big times)
Här talar vi inte moderatblått utan snarare svart/lila
Jag vet... det är fruktansvärt. Jag ville bara ventilera tanken.
Problemet när du säger att det kostar samhället pengar är att det i vissa fall kan vara tveksamt om det verkligen är så. Ta rökning t.ex. så är tobaksskatten ungefär 1,25 SEK/cigarett. En rökare som gör av med ett paket om dagen ger då samhället dryga 9000 kr/år.
Sen är väl egentligen flera av våra beteenden skadliga i olika grad och kostar samhället pengar. Ex en avhoppad universitetsutbildning har egentligen kostat samhället pengar. Likaså en utryckning av brandkåren. Ska den som precis fått sitt hus uppeldat få en saftig räkning från staten då eller ? ;) Vill vi inte ha ett samhälle där vi kan tänka oss att betala för varandras misstag?
Där har du en poäng. Om samhället tjänar pengar på rökare är det såklart en sak. Jag skulle dock vilja se en prislapp på kostnader vid självförvållad lungcancer innan jag säger att dina argument är tillräckligt övertygande.
Det är absolut så att flera av våra beteenden kostar mycket pengar. Det är inte misstag som dessa som jag diskuterar. Jag syftar snarare på saker som är uppenbara att de kan skada dig. Ta exemplet med rökning. Att röka någonting som staten tydligt visar kan döda dig och fullständigt ignorera detta.
Hur mycket ska staten städa upp efter de som totalt struntar i staten?
Att dricka skadar dig också, men sådana dekadenta och självskadande aktiviteter håller väll inte fröken A på med?
Faktum är att jag hade med personer som drack sig fulla tre gånger i veckan som exempel i min uppräkning, men tänkte att jag då skulle träffat många som jag inte ville träffa. Hur som helst. Faktum är att jag är less på att dricka mig full. Jag är snarare nykter mer än något annat... så.
Alkohol är självdestruktivt, men jag anser att i det livet jag lever skadar inte den mängden etanol som jag intar - onykterhetsgränsen övergås sällan.
Just for the record: tobaksskatten täcker inte sjukvårdskostnaderna orsakade av rökning.
jfgi
misstänkte nästan det... Därtill kan ju tänkas komma förlorad arbetstid efter alla rökraster som krävs och diverse andra sjukdomar som är rökrelaterade.
Det du förespråkar är någon form av utilitarism där samhällets framgång ska stå i centrum. Med denna syn ska individernas beteenden styras av vad som är allmännyttigt (eller åtminstone inte skadligt för det allmänna).
Resonemanget är logiskt men man måste vara medveten om att det innebär att försaka individens lycka för samhällets. Det du tycker är roligt eller mår bra av ska du inte tillåtas göra om det är uppenbart skadligt för samhället. Ska individen anpassas efter statens bästa eller tvärt om?
Jag håller inte riktigt med dig i din tolkning av mina argument. Du menar att det som är "roligt eller som man mår bra av" inte ska tillåtas om det är uppenbart skadligt för samhället. Jag tror varken att det är roligt eller att man mår bra av att dö i lungcancer, oavsett om det är bra eller dåligt för samhället? Vad tror du?
Är individens bästa att röka sig sönder och samman och få cancer?
Det är ju följder som det är långt ifrån säkert slår in för alla som röker någon gång. Det finns inget 100 % samband som säger att om du är rökare kommer du dö i lungcancer. Det innebär däremot en väsentligt ökad risk.
Vi behöver dock inte ta just rökning som exempel. Jag är rätt övertygad om att folk går på fest för att ha kul och att alkoholen utgör en viktig del av det. Alkoholen kommer dock ge skador på kroppen som kan komma att belasta samhället i slutändan. Ska samhället då gå och och säga: "Stopp, du vet inte ditt eget bästa!"
Folk är naturligtvis ofta medvetena om när de tar skadliga risker men väljer, av olika anledningar, att ta dem i alla fall. Det är den friheten du tar ifrån människor om du begränsar beteenden med utgångspunkt i samhällekonomin. Friheten att själv få välja...
Nu ska jag för övrigt sluta debattera sönder din blogg. Har nämligen en känsla av att den här frågan kan diskuteras lääääänge. =)
Intressant... nyss kallades mitt inlägg för "inte moderatblått, utan snarare svartlila" Och nu för att jag är den som vill ta ifrån folket sina friheter och enbart ser till det allmännas bästa.
Jag skulle snarare påstå att jag vill ge friheten till folket. Rök och sup hur mycket ni vill, men om ni vill förstöra ert liv, så har inte jag någon lust att betala för konsekvenserna (när jag någon gång i livet förvandlas till skattebetalare).
För övrigt tror jag att du har rätt. Frågan kan diskuteras länge, men både du och jag borde snarare ägna oss åt diverse studier. Men det var trevligt att ventilera ämnet.
Men varför skall du som framgångsrik frisk människa inte vara med och betala för dina inte lika duktiga och inte lika bemedlade landsmän?
Du vill ha ett elitisktsamhälle där de svaga (rökarna med cancer) ej skall få hjälp av dem som ej röker. De med cancer kommer självfallet dö bort och inte få tillräcklig behandling för sin sjukdom. En slags sociodarvinism, eller om man skall tala i politiska termer - facism i dess renaste form!