Lotta Nauclér Almström

Efter en veckas jullov har det hänt massa roliga saker. Från och med dagen då tentan skrevs levde jag i en eufori av lättnad. Jag antar att de flesta är allmänt jullyckliga, så jag tänker spendera detta blogginlägg åt något helt annat. Nämligen något så spännande som tankar om mitt nuvarande cilivstatus.

Jag hade en pojkvän - min fransman - min Cedric, men det höll inte när jag åkte hem till Sverige från livet i Frankrike. Av respekt för Cedric har jag inte avslöjat något om att jag träffat någon annan. Den nya historien har tagit en liten plats inom mig. Nu tycker jag, trots Cedric, att tillräckligt lång tid har gått för att jag ska kunna sprida mina ord. Framförallt eftersom jag är en instängd typ som helst undviker att diskutera mina problem med folk. Bloggen får istället bli mitt bollplank.

Den här nya killen har sagt att han tycker om kontroll. Det stör inte mig, utan jag skulle snarare säga att jag förstår det och till en viss del uppskattar det. Detta kontrollbehov börjar dock gå över vad jag känner mig bekväm i. Han vill kontrollera mina känslor. Han vill hålla mig på den nivån som han bestämmer.

Igår under en sömnlös natt skapade jag den perfekta metaforen. Jag, som någonting som ska förberedas - tillagas - kalla det vad ni vill. Han , som tillredaren som äger resultatet. Han står bredvid och arbetar för att jag ska hålla värmen lagom för att han ska vara tillfredsställd. När jag svalnar ser han till att jag hettas upp och när jag bubblar över så åker locket på och värmen stängs av.

Jag tror att jurister är sådana helt enkelt. Sadister hela bunten (se mitt blogginlägg Sadistjurist).