fröken orädd
Jag tycker om att vara ute och promenera. Träningsformen innebär att jag kan röra mig, lyssna på den bästa musiken, njuta av den svenska naturen samt rensa mina tankar. Egentligen föredrar jag att göra mina utflykter omkring tiotiden på kvällen. Då har alla i min lilla hemstad åtminstone en onsdagkväll dragit sig tillbaka och jag kan bidra med lite knäppa dansmoves till min promenad utan att bli helt idiotförklarad.
När jag förklarade för min mor klockan tio att jag skulle ta en promenad fick hon dock getingar i byxorna. Min oroade mamma förklarade hur farligt det var att vara ute på kvällen och hur jag skulle kunna bli våldtagen och så vidare.
Nu är det dock så att jag - i egenskap av att vara myndig - går ut och går, när jag så behagar. Under min promenad kom jag dessutom fram till hur hennes argument inte gick ihop. Hur stor risk är det egentligen att bli våldtagen av en total främling när jag är ute och går/springer? Rent statistisk sett. Ingen säger något om risker när jag tar bilen och åker iväg, ej heller när jag cyklar.
Helt utan belägg för det jag säger vågar jag säga att risken för att just bli våldtagen är försvinnande liten i jämförelse med allt annat hemskt som skulle kunna hända. Överfallen och rånad skulle jag vara mer nervös för som ensam tjej mitt i natten - men inte utrustad i röda mjukisar och en slappt sittande t-tröja med reklamtryck.
Nej. Jag må vara naiv. Men jag skulle inte ha levt det liv jag levt om jag levde det med alla om och alla risker överhängande. Jag borde inte ha liftat till den nattklubben i Frankrike. Jag borde inte ha gått hem själv efter alla utekvällar. Men ska man fundera för länge så kan man lika gärna låsa in sig framför tvn med en kopp te. Dock med en stor varning - Teskedar är agressiva saker som gärna petar ur ett öga eller två om den blir lämnad i koppen. (Tydligen ett vanligt problem enligt en bekant till ögonläkare)
Slutsats. Varning gott folk. Eller lev livet.
När jag förklarade för min mor klockan tio att jag skulle ta en promenad fick hon dock getingar i byxorna. Min oroade mamma förklarade hur farligt det var att vara ute på kvällen och hur jag skulle kunna bli våldtagen och så vidare.
Nu är det dock så att jag - i egenskap av att vara myndig - går ut och går, när jag så behagar. Under min promenad kom jag dessutom fram till hur hennes argument inte gick ihop. Hur stor risk är det egentligen att bli våldtagen av en total främling när jag är ute och går/springer? Rent statistisk sett. Ingen säger något om risker när jag tar bilen och åker iväg, ej heller när jag cyklar.
Helt utan belägg för det jag säger vågar jag säga att risken för att just bli våldtagen är försvinnande liten i jämförelse med allt annat hemskt som skulle kunna hända. Överfallen och rånad skulle jag vara mer nervös för som ensam tjej mitt i natten - men inte utrustad i röda mjukisar och en slappt sittande t-tröja med reklamtryck.
Nej. Jag må vara naiv. Men jag skulle inte ha levt det liv jag levt om jag levde det med alla om och alla risker överhängande. Jag borde inte ha liftat till den nattklubben i Frankrike. Jag borde inte ha gått hem själv efter alla utekvällar. Men ska man fundera för länge så kan man lika gärna låsa in sig framför tvn med en kopp te. Dock med en stor varning - Teskedar är agressiva saker som gärna petar ur ett öga eller två om den blir lämnad i koppen. (Tydligen ett vanligt problem enligt en bekant till ögonläkare)
Slutsats. Varning gott folk. Eller lev livet.
Kommentarer
Trackback