Lotta Nauclér Almström

oj vad trott jag blir nar jag har skrivit ett inlagg, forhandsgranskar och det darefter har forsvunnit.
Det jag skrev var ungefar att rattan fortfarande var kvar.

Som en naturlig reaktion blir jag arg och frustrerad och har en valdig lust att hamnas pa blogg.se som tar av min dyrbara sovmorgon. Det som slog mig var att jag skulle skriva enbart att rattan var kvar i detta omgjorda inlagg. Vid vidare eftertanke inser jag dock att blogg.se struntar fullstandigt i vad jag skriver pa min blogg, och blir inte ett dugg mindre glad aven om jag sa bara skulle skriva tva rader.

Attans. Jag svaljer min stolthet och later mig forslavas i bloggens tecken.

Dansen ar grym. Oftast gor vi roliga saker, men ibland gor vi helskumma estetgrejer. Vi har paborjat arbetet infor en forestallning dar vi i grupper har fatt olika bokstaver. Varje bokstav representerar ett ord som vi under 15 sekunder ska redovisa pa scenen. Publiken har ingen aning om vad ordet ar och de kommer aldrig fa veta. De kommer inte forsta nagonting. Utom de som ar sa mystiska som idéskaparna till forestallningen. De som inbillar sig att de forstar och sager sig sjalva att forestallningen var fantastisk. Det ar till dessa manniskor som man absolut inte far saga vad det handlade om, da deras ego skulle falla ratt ner i asfalten fran eiffeltornet da de inser att de hade fel.

Hur som helst. Min grupp ska bland annat visa G8. Alltsa de lander som har mest inflytande i FN eller var det ar, varpa de foreslar att vi ska visa hur vi utnyttjar jorden och sedan kastar den i marken. WHAT?? Mina protester blev nedrostade. Javla esteter. Att vara dansare och politiskt intresserad hoger ar tydligen ingen bra kombination.

Nu ar min sovmorgon nastan slut. Tack sa mycket blogg.se... Ana bitterheten.