Tandtrad
Jag ar odmjuk (ar det motsagande att papeka att man ar odmjuk? Att man ar odmjuk, betyder det att man inte far framhava sig sjalv framfor andra? Var finns skillnaden mellan odmjukhet och jantelagen? Attans jantelag). Jag har blivit fostrad att vara odmjuk. Trots att jag bryr mig om mitt eget utseende skulle jag dessutom vilja pasta att jag inte har speciellt mycket fordomar. Alla ar vi manniskor vilket ger oss bra och daliga sidor.
Men, jag har valdigt svart for ovardade tander. Jag kan inte hjalpa det, men jag har svart att prata med nagon med graa spikar som doljer sig bakom ett torrt gap. I Sverige existerar det i princip inte med ruttna tander. Vi ar lyckligt lottade. Har i Frankrike ar det betydligt vanligare. Min svenske van Erik var hos tandlakaren i Frankrike dar lakaren sa till honom att det syntes att han var svensk pa hans fina tander. Jag kanner mig smickrad (lange leve nationalismen?)
En av pizzabagaren dar jag jobbar har tander som detta. Underkaken ar full av dem och roda sarskorpor inringar munnen som har svart att hosta ur orden i avsaknad av saliv. Som om han hade ett halvt paket mariekex i munnen nar han pratade. Det ar markligt. Allt jag vill ar att undvika se hans tander, men mina ogon dras till de otacka sakerna som sticker fram nar han talar.
Jag har istallet i ren skrack blivit beroende av tandtrad. Jag spenderar formodligen tjugo minuter dagligen med tandkramslodder i munnen. Tandtradsstumpar slingrar ut fran den overfyllda papperskorgen i badrummet... Jag vill inte ha ruttna tander. Jag undviker att dricka svart te bara for att det missfarger tanderna (och jag onskar att jag kunde saga att det inte var sant).
Ytterligare en kommentar om tandtrad. Varannan kvall sager jag mig att jag tar for langa tradar och att det inte ar nodvandigt med en halvmeter tandtrad for at trada gaddarna. Nasta gang tar jag lite mindre och till min stora fortvivlad sa inser jag att det faktiskt AR nodvandigt med enhalvmeter. De glider de rackarna... Pafoljandedag ar det samma visa igen. Det ska bli intressant att se vad jag kommer fram till ikvall.
Men, jag har valdigt svart for ovardade tander. Jag kan inte hjalpa det, men jag har svart att prata med nagon med graa spikar som doljer sig bakom ett torrt gap. I Sverige existerar det i princip inte med ruttna tander. Vi ar lyckligt lottade. Har i Frankrike ar det betydligt vanligare. Min svenske van Erik var hos tandlakaren i Frankrike dar lakaren sa till honom att det syntes att han var svensk pa hans fina tander. Jag kanner mig smickrad (lange leve nationalismen?)
En av pizzabagaren dar jag jobbar har tander som detta. Underkaken ar full av dem och roda sarskorpor inringar munnen som har svart att hosta ur orden i avsaknad av saliv. Som om han hade ett halvt paket mariekex i munnen nar han pratade. Det ar markligt. Allt jag vill ar att undvika se hans tander, men mina ogon dras till de otacka sakerna som sticker fram nar han talar.
Jag har istallet i ren skrack blivit beroende av tandtrad. Jag spenderar formodligen tjugo minuter dagligen med tandkramslodder i munnen. Tandtradsstumpar slingrar ut fran den overfyllda papperskorgen i badrummet... Jag vill inte ha ruttna tander. Jag undviker att dricka svart te bara for att det missfarger tanderna (och jag onskar att jag kunde saga att det inte var sant).
Ytterligare en kommentar om tandtrad. Varannan kvall sager jag mig att jag tar for langa tradar och att det inte ar nodvandigt med en halvmeter tandtrad for at trada gaddarna. Nasta gang tar jag lite mindre och till min stora fortvivlad sa inser jag att det faktiskt AR nodvandigt med enhalvmeter. De glider de rackarna... Pafoljandedag ar det samma visa igen. Det ska bli intressant att se vad jag kommer fram till ikvall.
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Jobbat sent och kände att jag behövde ha en rolig stund!--och det fick jag! Tack Lotta! Din beskrivning av bagaren var målande.Jag förstår att du inte äter något som varit i hans närhet.Kram från Birgitta
Trackback