Livet gar vidare...
Det kanns som att livet ar i Sverige och jag ar i Frankrike. Saker hander, sasom liv och dod, och via sms och mejl nar informationen mig. Jag ar sa langt borta och tar ingen del. Jag har mitt liv i Frankrike och traffar mina vanner har. Det ar en annan historia. Jag kommer traffa manga underbara manniskor, men jag kommer saga adjo till lika manga. Kanske for att aldrig se dem igen. Hur manga ganger kommer jag att aka till Lichtenstein, Holland, Columbia och Mexico i mitt liv? Varlden ar sa stor. Varlden ar fantastisk.
I Montpellier - staden av utbytesstudenter, ar atmosfaren fargad. Manniskor mots, och pa fa andra platser ar varje individ sa stolt for sin nationalitet. Kulturer mots, och kulturer blandas.
Sprakkursen gar vidare likasa. Mina framsteg kanns dock tveksamma numera. Skillnaden mellan att inte kunna ett ord franska och att prata en del ar storre an att prata battre och battre. Min franska "pojkvan" (han som jag ovar franska med ibland) ar dock imponerad.
Det ar ett markligt sprak. Har heter hoger och rakt fram samma sak, oster och vaster later exakt likadant och billigaste tomaterna existerar inte (minst dyra tomaterna ska det vara...saklart).