Lotta Nauclér Almström

Jag var på McDonald's häromdagen. Med min myntfyllda plånbok, tänkte jag att jag inte behövde växeln på en krona. Jag gjorde en insats tänkte jag och skänkte denna till Ronald McDonald's barnfond. Som tack fick jag ett helt plåsterpaket av expediten. Rena rama rånet! Nog för att det i massproduktionens Sverige är relativt billigt att tillverka ett paket plåster, men för en krona? Då blir det inte mycket pengar till de stackars barnen.

Plåsterberättelsen tänkte jag egentligen skriva om i torsdags, men då funkade inte blogg.se! dåligt. Så den fick komma nu istället. Då kan man ju ställa sig frågan om jag inte kommit på något nytt spännande att skriva sedan torsdag? Kan det vara så att jag är lite tragisk? Om man dessutom ser till att det mest spännande som hände mig förra veckan handlade om ett paket plåster, kan man dra slutsatsen: Jag är tragisk.

Jag såg filmen The Butterfly Effect igår. Den var... annorlunda. Jag är en logisk människa. Jag tycker om logiska filmer. De kan vara hur invecklade som helst, men jag vill ha ett svar när jag söker. Vanilla Sky är till exempel helt underbar. Den är svår, men den har logik och den hänger ihop. Butterfly Effect däremot. Den äger förmodligen inte ens ett svar. Var huvudpersonen ens född? Hände egentligen någonting alls? Intressant. Hur som helst får den mig att tänka.

Till sist har jag köpt den första julklappen. Jag vill ha den själv!
hejdå