Lotta Nauclér Almström

Häromdagen kom jag att tänka pa den gamla goda tiden. Da alla tyckte att det var fruktansvärt ofräscht pa statshotellets toaletter i Karlskoga, eller varför inte Arenas toaletter i Karlstad?

Lat oss säga att jag har blivit mindre kräsen.

Min favoritnattklubb i Montpellier är som sagt manga ganger förr, La Villa Rouge. Här är toaletterna ofräscha pa riktigt. Toaletterna är först och främst inte separerade. Golven är fyllda av papper och vatten. Vätskan pa golvet är förmodligen inte enbart H2O... utan är snarare uppblandad med urin, spyor, alkohol och vem vet? Sperma skulle inte förvana mig. Dörrarna gar inte att stänga, utan man far antingen förlita sig at en gentleman (som jag säkert skulle anse som valdtäktsman i vanliga fall) som haller för dörren at dig, eller halla i dörren själv (samtidigt som du balanserar för att inte sätta dig pa toalettringen som är lika hygienisk som golvet).

Det är vid tillfällen som dessa som jag tackar min kära mor att hon lät mig växa upp i en sommarstuga pa landet där blastömning sker i skogen.

Igar när jag var pa väg till skolan och precis hade slagit igen porten till lägenheten möts jag av en stor ratta. Det var en gra lurvig sak, men en lang tjock svans och ovardad päls. Den sag mig djupt in i ögonen innan den lugnt traskade vidare i andra riktningen.

Jag ogillar rattor skarpt.

Efter denna incident har jag blivit aningen paranoid, men faktum kvarstar att de tar sig överallt de filurerna! Igar tillbringade jag kvällen med benen uppdragna i soffan. Rädslan av att trampa pa nagot mjukt som rör pa sig var överhängande.

Mina fönster i sovrummet maste jag öppna för att stänga fönsterluckorna. Jag tvekade inför denna handling. Antingen stänger jag fönsterluckorna och riskerar att en ratta lurar bakom hörnet för att anfalla mig, eller sa later jag dem sta öppna under natten, och riskerar att en ratta (Gud vet hur, men ända) tar sig in genom nagon glipa i fönstret. Jag var helt säker pa att jag antingen skulle drömma mardrömmar om rattor, eller att jag skulle vakna med en i sängen.

Inatt var första natten da jag tände alla lampor när jag gick pa toaletten.

I Frankrike finns det massa lodisar. Fler är jag nagonsin sett. Speciellt när det är stralande solsken och jag vill sola i parken. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det när de tittar som om de aldrig förr sett en tjej. Äckliga  människor. Borde jag ga nagon annanstans? Faktum är ju dock att jag var där först, han kommer garanterat följa efter och att jag har det bästa solstället pa den enda vindfria sidan. Jag stannar kvar, fram tills dess att han börjar prata med mig.

Stick äckel!



Hemsk bild fran i somras. Den visar dock relativt bra och nej, jag var inte ensam i bikini!

Jag är inte tillräckligt rik för att ga hos en psykolog mot min svartsjuka. Det Lotta gör istället är att köpa en billig harfärg, ta fram saxen och göra en ordentlig make-over. Fantastiskt förlösande känsla.

Jag tror att min älskling är otrogen mot mig. I själva verket är han inte min älskling vilket gör att han aldrig skulle kunna vara otrogen mot mig, men jag vill inte att han ska vara med nagon annan än mig! Var historia började dock med att han var otrogen mot sin flickvän med mig, daligt tecken.

Nu har jag dock fixat en kalufs som är lika djupt svart som min svartsjuka, och jag dansade ut alla mina hämningar pa bardisken pa nattklubben La Villa Rouge igar. Jag försökte hämnas pa min älskling genom att pussas med en jättesöt kille. Den jättesöta killen visade sig dock vara i ett förhallande men trots mina moralpredikningar blev det puss. Toppen.

Nu har jag blivit den där svarthariga bruden som snor folks pojkvänner, när det i själva verket är Mig som man är otrogen mot. Jag skriker inombords att jag vill ha min älskling för mig själv bara men jag försöker fa honom att första att jag egentligen är för bra för honom. Jag vill att han ska tro att hela världen vill ha mig. Varför faller jag alltid för otrogna tatuerade motorcykelkillar?

Varför ska fruntimmer alltid vara sa förbannat störiga?

Tack gode gud att jag inte är lesbisk.

Jag hade födelsedagsfest i lördags. För att göra det lite extra festligt hade jag importerat svenskt snus. Jag själv har provat denna tobaksform, som är förbjuden i övriga Europa, cirka tre ganger tidigare. Det far hela världen att snurra. Rena monstergiftet. Det märkliga är att svenskar använder sig av detta monstergift. De arbetar, de kör bil och de talar med sina barn, utan ens en tanke pa just monstergift.

Pa min fest användes snuset som partydrog trots att jag försökte övertala alla om att det inte har nagot att göra med droger, utan var helt vanlig tobak, varpa jag försöker översätta innehallsförteckningen.

Jag tog tva snus under kvällen. Den första tog jag ur efter tjugo minuter da det snurrade för mycket. Den andra nagon timme senare hade jag i munnen under tio minuter och da var jag pa gränsen till att kräkas. Denna gräns balanserade jag pa hela kvällen...

En fransk vän till mig som hade vinglat omkring hela kvällen - hög av monstergift - hade tydligen ocksa spytt när han hade kommit hem.

Jag är emot cigaretter, snus, alkohol i överdrivna mängder och i princip det mesta som har en dalig inverkan pa kroppen. Följande skriver jag därmed absolut inte för att jag föresprakar hasch eller nagon annan drog. Däremot anser jag det intressant att man kan bli hals över huvudet upprörd över att nagon firar sin fredag med att röka pa, om man själv gar pa monstergift och super skallen av sig minst tva ganger i veckan.



Festen kan börja...