Lotta Nauclér Almström

Imorse var jag alldeles för sent ute för den tänkta turen till simhallen. Ett stralande solsken fick även mina tankar att ga i andra banor. Jag bestämde mig da för att ta en tur till stranden. Till fots. Observera att detta är relativt langt, det vill säga mellan 40 minuter och en timme till cykel, dryga femton minuter med bil och halvtimmen med buss. Jag har dock alltid funderat pa hur lang utflykten skulle ta till fots. Motiverad som jag var med nytankad mp3spelare begav jag mig. Alldeles ensam da alla andra har akt hem över lovet, eller pluggar till examen (inte för att jag tror att manga hade velat följa med pa promenaden, men ända). Resultatet, inte mer än 2 timmar och 10 minuter. Jag som hade väntat mig att det skulle vara rena elefantturen...



Jag hittade en död ödla pa vägen...



Efter det hittade jag en död ratta pa vägen...



Vägen var lang... oj sa lang...



Tusan! Ett moln!



Till slut nadde jag mitt mal och kunde kasta av mig varma gympadojjor.



Hemvägen blev det buss... Utan tvekan.