Lotta Nauclér Almström

Igar när jag var pa väg till skolan och precis hade slagit igen porten till lägenheten möts jag av en stor ratta. Det var en gra lurvig sak, men en lang tjock svans och ovardad päls. Den sag mig djupt in i ögonen innan den lugnt traskade vidare i andra riktningen.

Jag ogillar rattor skarpt.

Efter denna incident har jag blivit aningen paranoid, men faktum kvarstar att de tar sig överallt de filurerna! Igar tillbringade jag kvällen med benen uppdragna i soffan. Rädslan av att trampa pa nagot mjukt som rör pa sig var överhängande.

Mina fönster i sovrummet maste jag öppna för att stänga fönsterluckorna. Jag tvekade inför denna handling. Antingen stänger jag fönsterluckorna och riskerar att en ratta lurar bakom hörnet för att anfalla mig, eller sa later jag dem sta öppna under natten, och riskerar att en ratta (Gud vet hur, men ända) tar sig in genom nagon glipa i fönstret. Jag var helt säker pa att jag antingen skulle drömma mardrömmar om rattor, eller att jag skulle vakna med en i sängen.

Inatt var första natten da jag tände alla lampor när jag gick pa toaletten.