Lange leve revolutionen
Nar man talar om trollen sa kommer de.
Jag var pa dejt igar. Dagen innan ocksa. Den lycklige (jag skulle dock inte vara sa lycklig med ett sadant namn) hette Vivien. Trots att jag har borjat hanga pa gayklubben La Villa Rouge ar Vivien av maskulint kon. Lagom manligt namn... Det ar dock sa de kallas harnere. Jag kanner till och med en snubbe som heter Lilian. (ah, Lilian, Liilian!)
Hur som helst. Denna Vivien ar fransman vilket innebar att han inte borde forsta ett ord av vad jag skriver i bloggen, men vart underbara Google har saklart tillverkat ett system dar man kan oversatta ord for ord. Dessutom finns det ju de uttryck som ar relativt internationella. Till exempel sexuellt frustrerad Lotta som han var snabb att papeka. Jag hoppas bara att han inte oversatter, for nu gott folk ska jag beratta varfor det inte blir nagra fler dejter.
Forsta dejten var supertrevlig. Vi spelade biljard och jag forlorade. Han foljde av nagon marklig anledning med nar jag handlade mat efterat da jag fick skammas for mina skumma matvanor. Ja, jag tycker om burktonfisk... Nar vi skildes at fick jag en lite for slemmig kyss. Fast det var fortfarande bra.
Andra dejten skulle vi ga pa rockkonsert dar nagra av hans kompisar spelade. Pa vagen dit borjade vi diskutera politik, da han forklarade att han var en av de drivande som utgor strejken och blockaden for universiteten i Frankrike (revolutionens Frankrike ar ingen myt. De strejkar konstant, de ar aldrig nojda och de ska konstant slass mot regeringen). Han rostar kommunistiskt. Nar jag berattade att det partiet jag rostar for i Sverige skulle motsvara Sarkozys hoger gav han mig ett par varnande ord for att saga det hogt pa konserten.
Val framme finns dar ett gang ungdomar och mer tydligare estetfolk far man leta efter. En del var tlll och med barfota! For ovrigt var det dreadlocks alternativt lockiga kalufser som regerade. Vid porten till konsertlokalen mots vi av en varmt stickande svettlukt som ar betydligt starkare an den som jag kanner i danssalen nar luftkonditioneringen inte fungerar. Ovanfor scenen, dar nagra lirare lirar helt ensamma i det rus som inte kommer fran alkohol, hanger den franska flaggan med ett stort A som i Anarki paskrivet. 
Intressant. Jag dejtade en anarkist. Och pappa som sa att enbart lakare eller jurister duger at mig.
Jakten fortsatter.
den bittra sanningen
Imorse fick jag en chock. Jag har kopt nya strumpor i samma blaa farg som bakgrunden till bloggen. Fargen ar ganska fin, men det ar forsta gangen jag har strumpor som dessa (sedan jag borjade kopa strumpor sjalv det vill saga). Strumporna gar relativt langt upp pa benet, vilket ar valdigt skont att dansa i. De traningsbyxorna jag hade for dagen ar avsevart for korta. Aven dessa perfekta att dansa i. Innan jag gar utanfor halldorren, lagom stressad som vanligt ser jag ner pa mina fotter vad det egentligen ar jag har tagit pa mig. Det var superfult! Det ironiska i det hela ar att jag struntar i faktumet att mina blaa fotter sticker ut nedanfor de for korta byxorna och traskar till dansen anda i hopp om att ingen lagger marke.
Jag har altid haft fordomar mot estetfolket. De som sitter pa skraddare pa torgets kullerstenar med konstiga mossor. Det sakraste kannetecknet ar dock deras olikfargade / fult fargade raggsockor som de gar omkring i(enbart nar det ar for kallt for att ga barfota saklart).
Jag ska aldrig bli sadan, sa jag och har jag alltid sagt till mig sjalv. Framforallt nar jag insag att aven dansare hor till den har estetklanen. Jag ar inte en av dem. Men tiderna forandras, Lotta har blivit en estetare (harifran pratar jag inte langre om estetare). Om dagarna gar jag omkring i antingen tajts och en liten topp / dansdrakt eller cykelbyxor, da jag inte har vanliga traningsbyxor som jag anda rullar upp till halva laren. Haret ar pressat i en perfekt uppsatt knut och svetten lackar en och en halv timma i taget. For att lackas om och om igen. Jag trodde jag en gang var atminstone halvt frasch?
Ja, jag har redigerat bilden, men enbart for att kameran tog bort fargen pa strumporna.
orgie
Pa dansen haller vi pa med en superflummig grej. Idag borjade vi med att ligga pa golvet. Darefter gick vi igenom sinne efter sinne. Ogonon stangda. "Lat nasan och luktsinnet leda er vag och ror er i rummet" var instruktionen (Forestall dig 25 personer i en danssal med stangda ogon som luktar sig fram). Som att leka morka leken. Darefter fortsatte ovningen med att sinnet som skulle anvandas var kanseln. Kann er vag fram, och kann er fram med hela kroppen. Ta pa golvet, vaggarna och undersok hur det kanns. Ta pa varandra och anvand hela kroppen (forestall dig 25 personer i en relativt liten sal som gnider sig mot varandra. Utan en aning om vem vi gnider oss emot, tjejer, killar).
Vid ett tillfalle delades vi in i tva grupper dar vi fick se pa varandra gora samma sak. Plus att vi skulle hitta en partner att undersoka. Tack och lov hittade den frascha heterokillen till breakdansare. Tack och lov sag ingen annan pa.
svart dock, for en sexuellt frustrerad Lotta.
om du har ett äpple
Oj, vilket daligt samvete jag fick nar jag gick darifran. Han i sina fula klader ville ata den dagen.
En annan dag. Jag hade kopt superbilliga apelsiner pa marknaden inte langt fran mig och gick med en pase apelsiner da en av tjejerna ber mig om att fa en apelsin. Nej, det ar mina apelsiner, svarar jag pa rutin och gar med raska steg vidare.
Aterigen detta daliga samvete. Hon var hungrig. Men jag ar ledsen tjejen. For all del, du har inte mycket och detta kommer formodligen ta ifran mig min plats i himmelen men det ar mina apelsiner! Jag ater pasta fran Lidl normalt sett. Den har dagen skamde jag bort mig sjalv med C - vitaminer i apelsinform istallet for billiga med dryga Lidlkosttillskott och jag koper dem till mig sjalv och ingen annan. Hon ar sakert valdigt hungrig och att betala 600 euro i manaden bara for att forverkliga sina drommar ar sakert langt fran hennes verklighet, men jag har inte jobbat mer an 50 timmar i veckan for hennes skull. Nar jag ar en rik advokat i en framtid sa ska jag aka tillbaka till Montpellier och kopa henne ett par pasar apelsiner.
Vilken tur att jag inte ar religos. Jag skulle hamna i helvetet direkt.
mysa pa franska
Nu ar det namligen snart dags att mysa. Atmintone om jag far som jag vill. Jag erkanner for en gangs skull att jag ar desperat efter en pojkvan. Sa fort jag ser nagon pa gatan granskar jag honom topp till ta for att dra en slutsats om det kan vara pojkvansmaterial eller inte. Detta ar en valdigt dalig metod, for da jag verkligen letar, inser jag att det finns alldeles for fa. Antingen gor de nagon konstig grej med ogonen, eller sa drar de daliga skamt. Om pojkarna ar helt perfekta sa har de formodligen redan flickvan... Eller pojkvan. Visserligen kan man saga att jag far skylla mig eftersom jag gar ut pa La Villa Rouge - en av sodra Frankrikes mest kanda Gayklubbar - men anda. Lite markligt kanns det ju nar killen jag pussar pa munnen gar hem med en valdigt snygg kille vid kvallens slut.
Jag letar efter bloggar. Valskrivna sadana. Jag har hittat en som jag inte kan motsta trots att jag onskar att jag kunde. fanatismen lever. Om jag hade en anonym blogg skulle jag ocksa skriva att jag tog kokain och skar mig sjalv for att vacka uppmarksamhet. Jag tycker inte alls om personen som skriver. Jag fortsatter trots detta att lasa och latsas som att mannen bakom inte finns. Det ar underhallande. Som att se pa en Pulp Fictionfilm. Jag haller visserligen for ogonen nar han sprutar in kokainet i armecket, men darefter ler jag imponerat at Samuel L Jacksons och John Travoltas underbara konversationer. Dessa man som ager varlden och ar tuffare och mer intelligenta an sjalvaste Al Pacino i Scarface. Jag alskar Quentin Tarantino. En halvtimme efter filmens slut foraktar jag allt som har med vald och droger att gora.
Jag ar som att litet barn som inte vill ga och sova. Jag vill inte stada lagenheten som jag egenligen borde nu nar min kombo ar borta over helgen, jag vill inte fortsatta epillera mina ben som jag borjade med igar och jag vill inte skriva blogginlagget som aldrig verkar ta slut. Allt jag vill ar att titta pa Man Stroke Woman (Walk In the parc, How women get way with farting (jag ogillar verkligen att lagga upp fishumor pa min blogg, men det ar for roligt) hela natten. Och mysa...
Om det nu hade funnits en oversattning av ordet mysa pa franska, sa hade jag kunnat skriva detta inlagg pa franska. Rent hypotetiskt da skulle aven nagon mysig fransman kunna lasa mitt desperata inlagg och hjalpa mig! Men nej. Jag ger upp. For ikvall atminstone.
ett blogginlagg i lidelsens tecken
Jag flyttade dock. Det ar skont med 15 grader varmt i november. Men tro det eller ej. I helgen nar det nastan var minusgrader en tid och fransmannen chockfros om sina snarta stjartar, klagandes over vadret, ville jag inte annat an att trotsa det. Jag ville ut och kanna ruset av obehag nar huden mots av den kalla vinden. Jag vill andas den luften och fa tarfyllda ogon, linda in mig i en halsduk och ga emot vinden. Vi svenskar ar ett markligt folk. Snalla, fa mig att lida.
Lidelsens gud har hort mina boner. Jag har ont i hela min kropp. Jag har ont i hofterna, laren, magen, ryggen, ljumskarna och fotterna. Det ar inte bara traningsvark. Det ar trotthet. Jag forsokte lyfta benen under min balettlektion imorse och jag trodde jag hade vikter omkring mina anklar. Da hade jag dessutom en dag fylld med dans framfor mig. Jag dansar pa vilja, for orken finns inte for tillfallet. Men jag njuter. Det ar en typ av smarta som jag kan leva med, som bara bevisar att jag har arbetat hart for det jag vill och en smarta som vander till nagot helt annat varje gang jag lyfter benen annu hogre, bojer mina ben annu djupare och stracker pa min rygg annu lite langre.
Fortsatt lida. Snart blir det skont igen.
ps. nu ska jag ga och vaxa benen. pa tal om att gora det skont for sig sjalv.
bast-fore-datum
For att sa smaningom komma till sak. Vad hande med Anthony (fran trepersonsdejten i inlagget latsas vara vuxen)? fragade jag mig sjalv igar framfor en film tillsammans med nagra vanner, da allt jag kunde tanka pa var hur mysigt det skulle vara att krypa ner och krama pa en av killarna i soffan bra for att han var av det manliga konet.
Nej, jag ar fortfarande inte desperat! Sluta tjata!
Anthony var riktigt trevlig. Det var inte heller en trekant som han var ute efter. En bra kille helt enkelt, precis vad jag behover. De finns dock nagot som kallas kroppssprak. Han hade sadana gester som jag storde mig pa. Ansiktsuttrycken, sattet att rora ogonen mellan fraserna, rosten. Kalla mig krasen, fast jag kan helt enkelt inte bortse fran egenheterna. Jag vantar med spanning pa nasta kandidat.
Odet med ytterligare kandidater ar ovisst, aven om en sak ar saker. Ex ar uteslutna. Franska Djamel hor av sig och fragar nar vi ska traffas. Trots att jag gjorde slut med honom senaste gangen jag var har. For all del. Jag ringde till honom en gang nar jag var i alltfor stort behov av kramar, men det var allt. Han borde forsta att det var allt ocksa. Exen har dock en tendens att suga sig fast arhundrade efter arhundrade. Hur manga ganger maste man gora slut, innan det tar slut? Relationer borde ha ett bast-fore-datum. Bara for att jag rakar vara singel samtidigt som nagot av exen, betyder detta inte att odet har styrt oss samman. Schysst. Jag som da alltid ar singel, men ta for er mina kara expojkvanner, det ar odet som har fatt mig att vanta pa just dig...
Formodligen kommer jag tycka att det ar superpraktiskt med expojkvanner om en manad igen.
hittat mina kompisar
La Villa Rouge ar varldens basta nattklubb. Alla vill ga dit pa mandagar. De ska utan tvekan dit pa lordagen. I slutet av veckan blir det dock for dyrt, musiken ar for hog eller fenomenet trotthet intrader. Tusan. Det finns bara en sak att gora. Klara mig sjalv. Nar frasen ja, vi ska dit klockan tio pa kvallen blir till eller jag tror det atminstone, ringde jag snubben som jag inte kanner. Jag kommer om en halvtimme! Ensam gar Lotta pa Montpelliers gator med okant mal.
Jag dok in i en lagenhet och letade efter Jeff. Hittade dessutom ett gang homosexuella killar, nagra straighta killar och nagra straighta tjejer. Vi slutade pa La Villa Rouge. De villavana gaykillarna och jag skakade jarnet hela kvallen. Jag alskar att florta och att veta att det inte behover betyda nagonting. De alskar det ocksa.
latsas vara vuxen
En trekant, dumdum. En trekant.
Hur som helst passade detta relativt daligt for min del, som efter ytterligare ett pass i danssalen redan hade atit. Och framforallt da jag i ett forsok att vara kreativ hade blandat tonfisk och tomatsas vilket inte var en alltfor god kombination. Maltiden tvekade atskilliga ganger innan den till slut lyckades ta sig nedfor strupgangen. Anthony insisterade dock och sa att ett glas kunde jag allt fa ner. Tack och lov att jag redan hade atit da restaurangen visade sig vara en japansk sushibar. Ett sushifan hade alskat stallet. Jag var nojd med sallskapet.
Det var en trevlig tjej och en trevlig kille med aldrarna 26 respektive 28. Framforallt vaxer stoltheten nar det franska spraket racker for i princip hela kvallen. Efter maltiden vandrade vi vidare till en riktigt flashig bar dar vi bestallde in en flaska alldeles for gott vin. Det var langesen det var sa gott att dricka vin. Det var langesen jag drack fyra glas vin. Uppenbarligen, da jag hade huvudvark imorse.
Tandtrad
Men, jag har valdigt svart for ovardade tander. Jag kan inte hjalpa det, men jag har svart att prata med nagon med graa spikar som doljer sig bakom ett torrt gap. I Sverige existerar det i princip inte med ruttna tander. Vi ar lyckligt lottade. Har i Frankrike ar det betydligt vanligare. Min svenske van Erik var hos tandlakaren i Frankrike dar lakaren sa till honom att det syntes att han var svensk pa hans fina tander. Jag kanner mig smickrad (lange leve nationalismen?)
En av pizzabagaren dar jag jobbar har tander som detta. Underkaken ar full av dem och roda sarskorpor inringar munnen som har svart att hosta ur orden i avsaknad av saliv. Som om han hade ett halvt paket mariekex i munnen nar han pratade. Det ar markligt. Allt jag vill ar att undvika se hans tander, men mina ogon dras till de otacka sakerna som sticker fram nar han talar.
Jag har istallet i ren skrack blivit beroende av tandtrad. Jag spenderar formodligen tjugo minuter dagligen med tandkramslodder i munnen. Tandtradsstumpar slingrar ut fran den overfyllda papperskorgen i badrummet... Jag vill inte ha ruttna tander. Jag undviker att dricka svart te bara for att det missfarger tanderna (och jag onskar att jag kunde saga att det inte var sant).
Ytterligare en kommentar om tandtrad. Varannan kvall sager jag mig att jag tar for langa tradar och att det inte ar nodvandigt med en halvmeter tandtrad for at trada gaddarna. Nasta gang tar jag lite mindre och till min stora fortvivlad sa inser jag att det faktiskt AR nodvandigt med enhalvmeter. De glider de rackarna... Pafoljandedag ar det samma visa igen. Det ska bli intressant att se vad jag kommer fram till ikvall.
Lotta till Er tjanst
Mitt jobb som servitris.
Jag sade till mig sjalv nar jag skrivit forra inlagget att jag skulle tvinga min kare chef att alska mig. Jag ar nastan dar. Jag har jobbat hela dagarna hela veckan och jag ar varm i kladerna numera. For att kvickt komma fram till de blandade kanslorna. I restaurangbranschen ar man formodligen alltid underbemannad, oavsett land och jag alskar nar det ar full rusch. Nar man har en full servering och gasterna tigger och ber om service. Det ar ocksa da jag onskar att jag var nagra personer till och mar daligt for att jag kanner mig sa fruktansvart otillracklig. Nar jag gar darifran har jag daligt samvete for att snubben med den ensamma entrecoten fick vanta for lange innan jag dukade av eller att jag glomde stalla fram parmesanosten till damen med den lustiga hatten som paminde om just de tortellinisarna som hon at.
Nar jag gar hem ar jag alldelels utmattad men det ar da som stressen avtar och mitt dagsbehov av adrenalin ar tillfredsstallt. Lotta, din masochist.
Herre min skapare. Jag tror aldrig att jag skrivit ett blogginlagg tidigare nar mina ogonlock verkligen inte kan motsta gravitationen. Godnatt allesammans.
extraknack
'suck' Inget ar som gamla hederliga Score. Restaurangen dar jag jobbade i Karlstad. Pizzerian forverkligar alla fordomar man har om utlandska restauranger. Med kackerlackor och andra kryp i koket. Dessutom detta snuskiga fenomen med disksvamp. I Sverige anvander vi diskborste, for att det ar ackligt med svamp. Icke-svenskarna svarar att det ar likvardigt mellan svamp och borste varpa jag fragar varfor de inte stoppar samma svamp i munnen dag efter dag for att borsta tanderna.
Nar jag ska torka ytor och fragar efter diskmedel, svarar de att jag ska anvanda papper. Nar jag fragar chefen efter nagot annat sa svarar han "Vad vill du??"
Daremot alskar jag att vara sa fruktansvart trevlig som man ar pa franska. Goddag herrn. Hur mar Ni idag? Fjask fjask... dricks dricks. Mitt jobb ar inte att dela ut mat. Mitt jobb ar att vara den perfekta servitrisen, svarmorsdrommen, dottern och flickvannen (och sa kom det igen, jag ar inte desperat... hur kan ni tro det??)...
Jag har redan fatt erbjudande att vara nakenmodell for konstnarer samt att vara tallrik till en portion vispad gradde. Tack, men nej tack.