Lotta till Er tjanst
I livet finns det de saker som man tycker om, samt de saker man ogillar skarpt. Utover dessa finns det de saker som man tycker om, men som ocksa bidrar till en massa andra konstiga kanslor som inte alls ar positiva.
Mitt jobb som servitris.
Jag sade till mig sjalv nar jag skrivit forra inlagget att jag skulle tvinga min kare chef att alska mig. Jag ar nastan dar. Jag har jobbat hela dagarna hela veckan och jag ar varm i kladerna numera. For att kvickt komma fram till de blandade kanslorna. I restaurangbranschen ar man formodligen alltid underbemannad, oavsett land och jag alskar nar det ar full rusch. Nar man har en full servering och gasterna tigger och ber om service. Det ar ocksa da jag onskar att jag var nagra personer till och mar daligt for att jag kanner mig sa fruktansvart otillracklig. Nar jag gar darifran har jag daligt samvete for att snubben med den ensamma entrecoten fick vanta for lange innan jag dukade av eller att jag glomde stalla fram parmesanosten till damen med den lustiga hatten som paminde om just de tortellinisarna som hon at.
Nar jag gar hem ar jag alldelels utmattad men det ar da som stressen avtar och mitt dagsbehov av adrenalin ar tillfredsstallt. Lotta, din masochist.
Herre min skapare. Jag tror aldrig att jag skrivit ett blogginlagg tidigare nar mina ogonlock verkligen inte kan motsta gravitationen. Godnatt allesammans.
Mitt jobb som servitris.
Jag sade till mig sjalv nar jag skrivit forra inlagget att jag skulle tvinga min kare chef att alska mig. Jag ar nastan dar. Jag har jobbat hela dagarna hela veckan och jag ar varm i kladerna numera. For att kvickt komma fram till de blandade kanslorna. I restaurangbranschen ar man formodligen alltid underbemannad, oavsett land och jag alskar nar det ar full rusch. Nar man har en full servering och gasterna tigger och ber om service. Det ar ocksa da jag onskar att jag var nagra personer till och mar daligt for att jag kanner mig sa fruktansvart otillracklig. Nar jag gar darifran har jag daligt samvete for att snubben med den ensamma entrecoten fick vanta for lange innan jag dukade av eller att jag glomde stalla fram parmesanosten till damen med den lustiga hatten som paminde om just de tortellinisarna som hon at.
Nar jag gar hem ar jag alldelels utmattad men det ar da som stressen avtar och mitt dagsbehov av adrenalin ar tillfredsstallt. Lotta, din masochist.
Herre min skapare. Jag tror aldrig att jag skrivit ett blogginlagg tidigare nar mina ogonlock verkligen inte kan motsta gravitationen. Godnatt allesammans.
Kommentarer
Postat av: Maui, igen...
Stackars Lotta, restaurangbranschen är alltså tuff även i utlandet, men jag förstår ju på sätt och vis att alla vill ha en bit av vår daim. På samma gång. Du skriver dock väldans bra måste jag tillägga, trots gravitationens inverkan på ögonlocken. :) Skönt med någon som inte skriver isär samt stavar fel. Usch vad jag är trött på sånt. Det fattas dock en i vår språkpolisliga. Du håller ju till i France, varav Sara och jag ensamma får hålla upp det svåra uppdraget att få svenskar att lära sig att det heter "skar" och inte "sk**de", usch jag kan inte skriva det ens en gång... Det jag vill fram till är väl att vi fortfarande saknar dig. I alla fall jag, men utgår från att jag talar för alla. :) Puss!
Trackback