ideal
Glöm krav om fjällstugor, tioarslanga utbildningar, mörkt har och 1,80 meter langa killar. Det finns egentligen bara en sak som räknas när det handlar om pojkar: Det.
Dejten i söndags var helt oplanerad. Men alldeles för trött efter en sömnlös natt pa La Villa Rouge ville jag ända pa nagot sätt utnyttja det fantastiska solskenet som Montpellier bjöd pa, sa varför inte besöka en uteservering pa stranden med Cedric?
Man lever bara en gang.
Han hämtade en dagen-efter-Lotta och körde mig mot solen. Jag blev positivt överraskad även om han inte riktigt lyckades övertyga mig direkt. En hungrig Lotta kunde dock inte motsta hans fortsatta erbjudande om att köpa hem Mc Donalds som vi at i hans superfräscha egenrenoverade lägenhet. Och han lade sin hand pa min rygg när jag gick framför honom.
Jag har aldrig känt mig sa svag för nagons beröring.
Det var de sma sakerna. De sakerna jag kände när han passerade mig lite för nära, eller att jag alltid lyckades placera mig precis framför det som han letade efter. En hand pa min axel som fick mig att spinna som en katt eller en kyss när han hade skjutsat hem mig som fick mig att glömma bort att jag ens var pa väg att ga. Mina ben hittade mot alla förväntningar porten och leendet pa mina läppar var det ingen som sag.
Igar träffades vi igen.
dumma pojkar
Timmarna gick och snart blev det torsdag. Timmarna gick och till slut blev det kväll. Halv atta hade jag avslutat mina dansklasser och gick halvdöd hemat. Svettig, trött och hungrig bara längtade efter att dra nagot gammalt över mig och krypa ner i soffan tillsammans med Harry Potter istället för att göra ett bra intryck för en främmande fransos.
Jag skickar det förklarande smset i hopp om att han inte ska ta illa vid sig, med bortföklaringar om hur jag börjar tidigt imorgon och att det tyvärr blev senare än jag hade trott. Varpa han svarar att han är i grannstaden och äter middag med nagra polare, kommer hem sent och därför inte kan träffas.
Skitstövel! Att jag inte vill träffas betyder inte att han ska göra andra saker och ha roligt. Han ska sitta hemma och känna hur synd det var att vi inte kunde ses, men samtidigt ha förstaelse för stackars mig som har jobbat sa hart hela dagen.
Alternativt skulle han ha tjatat lite pa mig och säga att han kunde ha hämtat mig med bilen, lagat mat at mig och sedan gett mig en massage at mina stackars muskler.
mmm...
lik i garderoben
I nästa liv ska jag ha en anonym blogg. Pa den skulle jag kunna skriva precis vad jag ville och inte dölja alla snuskiga och hemliga detaljer. Eftersom jag hade tänkt bli Sveriges president (efter att jag gjort Sverige till en republik sa klart. Finns det nagot mer odemokratiskt än att födas till en titel?) sa kan jag saklart inte riskera att dessa hemligheter kommer ut i en framtid.
Detta betyder även att min kollektion av hemgjorda porrfilmer och tuttbilder maste försvinna. Det kommer att bli en hel del förändringar i min tillvaro. Inga mer one-night stands och inte mer strula runt.
Eller ocksa, blir det inga förändringar alls!
Det enda jag hanglar med. Han är homosexuell, och detta gör jag enbart för att rädda honom (eller mig själv)
fran fula gubbar.
Han skickade mig ett sms igar där det stod Jag elskar dig (lustigt da han är fransman).
Jag gjorde en gang ett sextest där en av fragorna var om du har omvänt en homosexuell. Jag ska nog göra om det där testet. Ett till poäng.
Mitt i veckan
Utifran ett matperspektiv tycker jag inte alls om onsdagar. Jag börjar mina danslekioner klockan 12.00. Därefter haller jag pa utan rast fram till klockan 16.30 vilket gör att jag maste äta redan klockan 11.00. För att jag ska hinna med frukosten maste jag dessutom ga upp supertidigt, trots min annars sköna sovmorgon. Livet är inte lätt.
I-landsproblem?
mysteriet om dalig munhygien
Han förstod till slut vad jag menade och gjorde mig besviken genom att säga att det inte fanns nagra pa ICAt. Ännu mer besviken blev jag när han förklarade att han inte hade en aning om var de fanns att köpas.
Igar passerade jag dock ett Apotek och insag att där maste det finnas tandtrad. Sa rätt jag hade. Här kunde man hitta tandtrad för 5 Euro! Femtio spänn för lite vaxad trad. Inte konstigt att sa manga fransmän har sa dalig munhygien. Snuskhumrar.
Ytterligare en anledning slog mig när jag pa väg till affären idag traskade förbi ett konditori som lag precis bredvid ett gymnasium. Man kunde nästan förväxla de bada med tanke pa vad manga tonaringar det var inne pa konditoriet!
I Sverige läser vi Karius och Baktus när vi är sma. Och vi köper tandtrad. I Frankrike köper man bantningspiller. Och har daliga tänder.
en msn-konversation
fransman : Hej! Läget?
fransman : Kommer du fran Montpellier?
Lotta dit : nej
fransman : var kommer du ifran?
Lotta dit : Sverige
efter ganska lang tid
fransman : Är du där ?
Lotta dit : ja
fransman: Jag är Samad fran Ouarzazate
Lotta dit : ok
fransman : Vi kan lära känna varandra
fransman: Vi pratar mera nästa gang.
fransman : Vi hörs snart igen!
Vissa fattar verkligen inte vinken.
Var avundsjuka. Var mycket avundsjuka.
Det är sa fantastiskt väder här i Montpellier sa ni anar inte. Jag har lite daligt samvete över hur lycklig jag är av vetskapen att ni har det kallt och ruskigt där hemma, men skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Igar när jag var ute och gick var jag iklädd endast linne och till och med da tyckte jag att det var varmt. Jag lyste upp som solen av min bleka hud, men gick stolt vidare trots att människorna som jag mötte kisade lika mycket för min grableka kropp som jag kisade för solen. Man skulle kunna fraga sig om det var en bra idé att ha pa mig ett grönt linne i mitt tillstand. Det gröna framhävde blagröna blodkärl under en praktiskt taget genomskinlig hud. Men det gör ingenting. Detta ska det bli ändring pa.
Det är inte längre vinter. Jag maste passa pa att göra er ännu mer avundsjuka med min kommande eftermiddag som kommer att spenderas i solen vid sidan av floden tillsammans med Harry Potter.
Välkommen till varen
Hälsning fran kamelerna
Hej hej!
Pärlor at svin
Kasta inte pärlor at svin gar lattexten. Syftet i mitt sammanhang är dock Sluta äta upp pärlorna ditt svin. Han är alldeles för vacker för mig.
Han heter Alpha och är professionell dansare. Han bor dessutom i Tyskland i vanliga fall vilket gör dejten igar helt ofarlig. Han är smal, lang och mörk. Hans kritvita tänder förgyller ett perfekt leende och hans ögon far mig att glömma allt jag kunde om att simma. Han är en san kille som bara vissa tjejer borde fa röra vid. Jag är rädd för att smutsa ned honom när jag är i hans närhet.
Vi promenerade i ljuset av gatans lyktstolpar i den ljumma natten och var gang han log längtade jag till da han skulle göra om det. Han är perfekt.
Jag sörjer inte för att han aker tillbaka till Tyskland idag. Trots att jag redan längtar efter hans leende.
Kalla mig kräsen, men han är för vacker. Alltid ska det vara nagot.
Sätt fötterna pa jorden och bli smutsig som jag. Jag vill att vi rullar oss i gräset.
Den fula ankungen
En gang pa väg hem fran skolan mötte jag en san där kille med svart har. I en välkammad page. Pa ena sidan. Andra sidan skiner lika fint av en rakad skalle som det skiner av hargelé pa den tidigare. Han är lang vilket förstärks av hans smala utatsvängda byxor, samt en helrock i svart skinn. Svarta kängor skymtar under de langa byxorna. Hans ansiktsfärg är vit. Med tanke pa att detta var vintertid sa är saklart de flesta relativt bleka. Killen i berättelsen var dock vit relativt snön.
Det hade inte förvanat mig om han hade kommit fram och berättat för mig att det var Han som var döden.
Plötsligt ringer det fran rockfickan varpa han tar fram en mobiltelefon och svarar. Det är här jag inser mina grova fördomar da jag inser att jag blir förvanad över att han pratar svenska i en mobiltelefon. Jag trodde att döden kommunicerade pa ett annat sätt. Detta maste innebära att han har ett socialt liv som du och jag? Jag ler för mig själv och gar nöjd förbi. Jag fick lära mig nagot även denna dag...
Pa min dansskola fanns det den första veckan en kille med röda dreadlocks, utsvängda byxor och massa smink. Ungefär som en san det - är - jag - som - är - döden - typ. Jag tror inte ens att han hade en mobiltelefon pa den tiden! Tider förändras dock. Pa den här skolan, blev han med i gänget. Damien har blivit cool. Han har rakat av sitt har och nuförtiden osar han porr. Damien är snygg. Grymt snygg. Otur att han är homosexuell och dejtar skolans andra snyggaste kille.
Hur som helst. Allting är möjligt.
Här har ni killar.
Vi tar diskussionen pa svenska.
Vännen: Jag är otrogen mot min pojkvän.
Lotta: Varför?
Vännen: Jag maste hämnas.
Lotta: Ah nej? Har han varit otrogen mot dig?
Vännen: Nej. Inte än. Men den här gangen är jag vara förberedd. Den här gangen är det jag som är otrogen mot honom först.
Hangla med en fagel
Om lördagkvällen.
Inledning
Jag skulle traffa Erik och den andra nya svensken Daniel pa torget. Jag var forsenad som vanligt och nar jag kom fram stod tva langa stiliga svenskar och vantade pa mig. Visst, jag foredrar utlandska killar, men det kanns ganska bra att vara ute med tva langa eleganta svenskar ocksa.
Vi gjorde diverse saker och hade diverse trevligt. Vi motte diverse människor och till slut bestämde vi oss för att ga hem till en av de diverse människorna för att ta en drink, da nattklubben hade gjort sitt för oss. Sa langt kom vi dock aldrig, för nedanför den lägenheten mitt i stan där det alltid är fest och där jag altid har haft lust att delta, blev vi äntligen inbjudna. Det var galet kul pa denna tillställning där temat var maskeradbal och trots att mina snygga svenska kompisar försvann betydligt tidigare stannade jag kvar till efter klockan fem pa morgonen, da festen fortfarande var igang. De var utklädda i alla tänkbara masker och kostymer. Festen bjöd pa sang och dans och manga nya bekantskaper.
När det var dags att ga hem sade jag hejda till folket vilket innebär att man ger alla en puss (eller tre för att vara exakt) pa kinden. En av deltagarna - han som bar den vita masken med täckta ögon och fagelnäbb - han var min. Vi hade flörtat hela kvällen, trots att jag alltid lyckades prata med alla andra. Vissa säger man dock lite bättre hejda till än andra.
Att hangla med en fagel
Efter ett evigt pussande var det hög tid att ga hem och börja min promenad i trappuppgangen där jag inte hittar lyset. Försiktigt lyser jag upp med min mobiltelefon samt har gatulamporna utanför till min hjälp, men jag kan inte öppna porten. Jag vrider pa varje las som jag kan hitta och hör fotsteg fran trapporna bakom mig. I det svaga ljuset ser jag honom. Han som nu har tagit av sig masken och gar med farligt självsäkra steg rakt emot mig. Han lägger sin hand om min nacke och kysser mig häftigt. Han smeker mitt har och rösterna utanför porten som ber att fa komma in existerar inte. Han tar mitt nummer och innan jag visste ordet av har han lämnat mig och gatt tillbaka till festen. Kvar star jag. Jag kan fortfarande inte öppna porten.
utan förvarning star där en kamel
Tva oxar. Med horn. Stora horn
.
En tll oxe, en kamel en hastliknande djur och ett inhägnat hal. Observera att det dock inte finns stangsel mellan mig och djuren.
Det är typiskt. När man minst anar det sa springer man alltid in i en förbipasserande circus.
om en käpp
Jag var pa en balettkurs idag. Forvisso ar detta en syssla jag agnar mig at varje dag, men den har gangen hade jag foljt med en kompis till en danssal langt ifran min egen dansskola. Jag kom in till en lokal dar speglarna var uppsatta i guldramar pa vaggen. Det lag ballonger pa golvet och belysningen utgjordes av olikfargade ballongformade rispapperslampor. Ana det orientaliska intrycket.
In trader en man. Han har ett morkt utseende med valdigt fina ogon. Aningen lockigt har och en rost djup som ett bottenlost hav (Lotta, du har druckit for mycket te ikvall. Du skriver konstiga saker). Morka roster ar underbara (Sylvester Stallone... ta mig (absolut inte mer te!)). Sa om denna man hade varit betydligt yngre och hade haft battre tander sa... Finns det fortfarande nagra saker som var speciella med snubben.
Denna balettlektion som vi gjorde, gjorde vi liggandes pa golvet, vilket var betydligt jobbigare an det later. Verkligen. Lararen. Mannen gick runt oss i ett par skor med delad ta. Alltsa, som en strumpa med separerad storta, fast detta var en sko. Hans fotter som ut som Simpor och Grodfotter. Hans fingrar bar en mangd med silverringar och i hans hand bar han en kapp med guldhandtag vilken han anvande sig av for att korrigera oss som lag pa golvet.
Det var en helt underbar kurs.
Men jag har funderat. En vuxen, frisk man som bar en kapp. Ar han fullt normal?
Denna tanke som slog mig ar helt absurd sa jag till mig sjalv direkt. Fast hur skulle du se pa en man som bar ringar och en trakapp med ett valdigt vackert guldhandtag? Varfor har inte han anpassat sig till alla andra? Han borde ha nagon typ av personlighetsavvikelse. Att han vill havda sig gentemot nagon. Nagot hande i hans barndom som formodligen alltid har hallit honom lite pa kant gentemot andra. Eller sa ar det du och jag som ar knappa och han trivs med sin kapp, for att det gar ihop med hans stil.
Varfor gor du som du gor? Ar det forutbestamt att alla manniskor till slut i sina liv ska kla sig likadant, bete sig likadant och strava efter att se ut likadant? Att man har en kort period i sin uppvaxt da man far vara udda och sticka ut men att man forr eller senare ska inse att det vanliga sattet ar det basta sattet?
paranoid
Igar kopte jag applen vid en liten affar mittemot dansskolan. Nar jag darefter skulle ata dem, tvattade jag dem dessforinnan med diskmedel.
Fragan ar da hur paranoid man skulle beskriva mig. det som kan tillaggas historien ar att applena fanns vid ett stand vid sidan av vagen pa Montpelliers formodligen smutsigaste gata. Personligen klamde jag pa minst fem applen som var halvmjuka innan jag hittade dem som uppfyllde mina begar. Motbjudande... Anda kande jag mig som snubben i The Machinist nar jag tvattade dom. Glom inte fettlagret som tackte applena i vilket det sakert gomde sig massa fingerkladd, avgaser och annat snusk.
Blä.
fimpa din tok
I Frankrike ar man tuff om man pratar baklangessprak. Man ska alltsa saga ord baklanges. Det ar superhaftigt.
tontar...
Jag sitter i soffan med datorn i knaet, fotterna pa bordet och en kopp te i handen. Mina klarblaa strumpor lyser upp rummet. De ar fina, men inte ens de varmer mina fotter. Jag roker for mycket och motionerar for lite, brukar jag saga och blinkar lite med ogat for att de som inte forstod ironin innan ska gora det senare. Tusan. Nu kan jag inte anvanda det skamtet igen. Faktum ar att jag inte roker alls. Detta gor att jag inte stors alls av rokforbudet som nu infors i Frankrike. Det ar numera underbart att vakna med haret i ansiktet morgonen dagen efter en helkvall pa krogen (jag kanske overdriver lite, men det ar inte langre giftigt).
Ikvall har jag tittat pa filmen Shakespeare in love. Det ar inte sa bra nar jag ar olyckligt kar i Morgan. Moorgan!
Morgan, min hopplosa karlek
Jag ar kar i Morgan. Han ar lang, morkharig och har varldens finaste leende.
En gang for tva manader sedan sag jag honom pa langt hall och han sag mig. Jag drabbades av ett infall av sjalvsakerhet och berattade for mina kompisar om den langa killen darborta - att han skulle bli min nasta pojkvan. Sjalvsakerheten hade inte lamnat mig, utan jag gick fram till honom senare pa kvallen. Trots hans vanner som stod omkring. Vi var tillsammans hela kvallen. Han var allt jag langtat efter. Dessa kyssar... Och jag kysser inte ens forsta gangen jag traffar nagon!
Vi bytte nummer och bestamde att vi skulle ringa. Jag horde av mig redan dagen efter, da han svarade. Men nasta gang nar det aterigen var jag som skickade smset sa svarade han inte! Han tycker inte om mig... Han har flickvan... Han... Han... var ju underbar!
Igar var jag pa La Villa Rouge med min homosexuella kompis. Vid garderoben sag jag honom. Morgan. Han kom fram till mig i kon och vi bestamde att vi skulle ses darinne. Detta ar dock lattare sagt an gjort, men vid slutet av kvallen, nar Laurent (min kavaljer) ville ga hem sag jag honom. Laurent gick fore till bilen sa att jag kunde prata med Morgan. Nar det var dags for mig att ga sa han at mig att ringa, men att han inte kunde gora detsamma, da han inte hade nagon kredit pa kortet.
Om det hade varit intressant for honom hade han anda fixat det. Han hade kunnat offra atminstone ett sms till mig. Jag skulle kunna bli kar i den har killen. Men jag tror att jag forvantar mig att det ska vara lattare an sahar. Jag vill ha Morgan, men jag ar inte den som springer efter.
Borde jag springa efter?
Hon går som en karl
Förra gången jag var på besök hemma i Sverige gjorde jag ett intressant uppmärksammande. Jag har spenderat fem månader utomlands, men när jag kom tillbaka hade min mor inhandlat en likadan tandborste som jag hade inhandlat i Frankrike. Samma märke, samma modell.
Denna gång jag kom hem går jag på nytt in i badrummet. Vad tror ni då jag ser på badkarskanten? Jo - exakt samma hårvårdsserie som jag har blivit såld på - i Frankrike. Det roligaste i den här berättelsen är att under besöket hos min syster på julafton ser jag denna hårvårdsserie även hos henne .
Det ligger i generna.
Förra helgen var jag ute med Maud, hennes pojkvän och hans vänner. Vi hade en väldigt sarkastiskt trevlig kväll tillsammans. Mauds pojkvän talade om för mig - efter att studerat mina ben bakifrån - att jag går som en man. Att han blev rädd för att jag skulle dra min pickadoll (snabbare än min egen skugga) och skjuta. Ajdå... Inte det jag hoppades på att killar skulle tänka när de ser mig bakifrån, men för all del.