gottegris
Jag hade precis tänkt ta en sväng till kylskåpet för att liva upp stämningen med första bästa ätbara objekt.
I samlingen finns ketchup, solhavremjölk, en halv flaska Martini, soja, margarin samt en snutt purjolök.
Välkommen studentliv.
en visa om uppgivenhet
Jag tycker att det är underbart att det fortfarande finns människor som säger vad de menar. De som inte spelar det eviga spelet om hur man ska vara svårfångad och aldrig visa sitt rätta jag. Ayo argumenterar för att ingen kan älska honom som hon gör. Hur hon dör om hon inte får vara med honom.
Hämningslös underbar kärlek.
Bort med tassarna
Faktum är att detta var ett blogginlägg som påbörjades redan igår efter onsdagens utekväll. Jag hade tänkt berätta om hur den blonda killen som jag dansat med blev ytterst förnärmad när jag berättade för honom att vi inte skulle hångla. Han frågade med en väldigt förvånad röst om jag inte skulle gå hem med någon efter kvällen. Svaret blev såklart nej, även på denna fråga/ erbjudande. Den besvikna blondinen såg på mig som om jag vore något från en annan planet. Den här tjejen måste vara ett freak.
Det roliga med blogginlägget är att den saftades på igår kväll. Jag hade en riktigt trevlig diskussion med Mattias varpå han efter en stund upplyser mig om hur sugen han är på att hångla med mig. Jag var inte alls intresserad av att hångla med honom vilket jag artigt förklarar. Mattias var tydligen inte alls intresserad av att ha en trevlig diskussion utan ger mig ultimatumet att antingen gå iväg någonstans där vi skulle vara i fred för att sticka tungorna i varandras halsar, eller att säga hejdå till varandra och inte prata mer. Vi sa hejdå.
Är det onormalt att inte vilja gå hem med någon efter krogen? Är det jag som är konstig? Att prata med någon av det manliga könet kanske är detsamma som att dessutom skriva under ett kontrakt om sexuella tjänster.
Nu är jag fruktansvärt orättvis. Jag vet. Jag är bara lite uppgiven. Den tredje och sista delen av Stieg Larssonböckerna har precis tagit slut. Oj oj. Det här inlägget går utför.
För övrigt håller jag på att nollas in på juristprogrammet i Uppsala. Jag är utklädd till en blå smurf hela dagarna.
otrohet
Ytterligare en dag som inte alls gick som jag hade planerat. Jag vaknade relativt tidigt och klockan 09.00 satte jag mig med den tredje och sista delen i Stieg Larssons böcker. Jag var tvungen att sluta vid sextiden ikväll då jag hade en blindfika med en tjej från hemstaden Karlskoga som tydligen också ska studera juridik.
Boken är hur som helst fasligt spännande och jag blir smått irriterad över sådana naturliga behov som toalettbesök. När jag är inne i historien skulle jag till och med helst ignorera telefonen som ringer (om den nu skulle ringa).
- En av personerna är Erika Berger. Hennes älskare är Mikael Blomkvist och hennes man heter Greger.
- I filmen jag såg igår sades att Jag älskar min pojkvän, men varför skulle jag motstå andra frestelser? Varför skulle jag inte få göra det jag vill?
- I p3 idag talades det om en tjej som var polyamorös. Hon hade inga problem med flera relationer samtidigt.
Jag förstår inte otrohet. I vissa fall kan det vara så att man är med fel person och man kan göra misstag. Är man dock kär i någon förstår inte jag problemet. Det handlar inte om att motstå andra frestelser, utan det handlar om att då man är med rätt person så är man också tillfredsställd på alla plan.
I ett förhållande byggd på kärlek är det hans hud jag vill känna mot min. Jag vill att vi ska ha ensamrätt på det vi gör. Jag menar det som mitt kroppsspråk säger honom. Utan krav och utan förpliktelser, men jag vill vara hans.
fröken orädd
När jag förklarade för min mor klockan tio att jag skulle ta en promenad fick hon dock getingar i byxorna. Min oroade mamma förklarade hur farligt det var att vara ute på kvällen och hur jag skulle kunna bli våldtagen och så vidare.
Nu är det dock så att jag - i egenskap av att vara myndig - går ut och går, när jag så behagar. Under min promenad kom jag dessutom fram till hur hennes argument inte gick ihop. Hur stor risk är det egentligen att bli våldtagen av en total främling när jag är ute och går/springer? Rent statistisk sett. Ingen säger något om risker när jag tar bilen och åker iväg, ej heller när jag cyklar.
Helt utan belägg för det jag säger vågar jag säga att risken för att just bli våldtagen är försvinnande liten i jämförelse med allt annat hemskt som skulle kunna hända. Överfallen och rånad skulle jag vara mer nervös för som ensam tjej mitt i natten - men inte utrustad i röda mjukisar och en slappt sittande t-tröja med reklamtryck.
Nej. Jag må vara naiv. Men jag skulle inte ha levt det liv jag levt om jag levde det med alla om och alla risker överhängande. Jag borde inte ha liftat till den nattklubben i Frankrike. Jag borde inte ha gått hem själv efter alla utekvällar. Men ska man fundera för länge så kan man lika gärna låsa in sig framför tvn med en kopp te. Dock med en stor varning - Teskedar är agressiva saker som gärna petar ur ett öga eller två om den blir lämnad i koppen. (Tydligen ett vanligt problem enligt en bekant till ögonläkare)
Slutsats. Varning gott folk. Eller lev livet.
tillfredsställd
Jag är nyligen hemkommen från en underbar promenad. Med ett stenkast från min ytterdörr föll en stjärna upp i det blå. Jag slöt mina ögon för att önska, men visste inte vad mer jag kan begära.
Jag och min pojkvän kom fram till att vi skulle vara vänner igår. Det var ett moget beslut då han bor i Frankrike och varken han eller jag skulle kunna flytta de närmaste fem åren. Jag är dock fortfarande hopplöst förälskad i honom och kommer säkert resa dit när jag får chansen, men utan krav och förpliktelser.
Om mindre än en vecka flyttar jag hemifrån till Uppsala för att plugga och idag pratade jag med deras dansskola som jag tänkte låta sysselsätta mig under denna tid (då jag säkert kommer känna mig fruktansvärt rastlös som juriststudent). Fram till denna förändring tänkte jag umgås med nära och kära. Livet känns bra helt enkelt.
(Trots att psykot från filmen No country for old men i mina drömmar försökte mörda mig häromnatten)