Bort med tassarna
Jag tycker om att dansa. Mycket. Jag uppskattar när någon vill dansa med mig. Ibland händer det att det är en karl.
Faktum är att detta var ett blogginlägg som påbörjades redan igår efter onsdagens utekväll. Jag hade tänkt berätta om hur den blonda killen som jag dansat med blev ytterst förnärmad när jag berättade för honom att vi inte skulle hångla. Han frågade med en väldigt förvånad röst om jag inte skulle gå hem med någon efter kvällen. Svaret blev såklart nej, även på denna fråga/ erbjudande. Den besvikna blondinen såg på mig som om jag vore något från en annan planet. Den här tjejen måste vara ett freak.
Det roliga med blogginlägget är att den saftades på igår kväll. Jag hade en riktigt trevlig diskussion med Mattias varpå han efter en stund upplyser mig om hur sugen han är på att hångla med mig. Jag var inte alls intresserad av att hångla med honom vilket jag artigt förklarar. Mattias var tydligen inte alls intresserad av att ha en trevlig diskussion utan ger mig ultimatumet att antingen gå iväg någonstans där vi skulle vara i fred för att sticka tungorna i varandras halsar, eller att säga hejdå till varandra och inte prata mer. Vi sa hejdå.
Är det onormalt att inte vilja gå hem med någon efter krogen? Är det jag som är konstig? Att prata med någon av det manliga könet kanske är detsamma som att dessutom skriva under ett kontrakt om sexuella tjänster.
Nu är jag fruktansvärt orättvis. Jag vet. Jag är bara lite uppgiven. Den tredje och sista delen av Stieg Larssonböckerna har precis tagit slut. Oj oj. Det här inlägget går utför.
För övrigt håller jag på att nollas in på juristprogrammet i Uppsala. Jag är utklädd till en blå smurf hela dagarna.
Faktum är att detta var ett blogginlägg som påbörjades redan igår efter onsdagens utekväll. Jag hade tänkt berätta om hur den blonda killen som jag dansat med blev ytterst förnärmad när jag berättade för honom att vi inte skulle hångla. Han frågade med en väldigt förvånad röst om jag inte skulle gå hem med någon efter kvällen. Svaret blev såklart nej, även på denna fråga/ erbjudande. Den besvikna blondinen såg på mig som om jag vore något från en annan planet. Den här tjejen måste vara ett freak.
Det roliga med blogginlägget är att den saftades på igår kväll. Jag hade en riktigt trevlig diskussion med Mattias varpå han efter en stund upplyser mig om hur sugen han är på att hångla med mig. Jag var inte alls intresserad av att hångla med honom vilket jag artigt förklarar. Mattias var tydligen inte alls intresserad av att ha en trevlig diskussion utan ger mig ultimatumet att antingen gå iväg någonstans där vi skulle vara i fred för att sticka tungorna i varandras halsar, eller att säga hejdå till varandra och inte prata mer. Vi sa hejdå.
Är det onormalt att inte vilja gå hem med någon efter krogen? Är det jag som är konstig? Att prata med någon av det manliga könet kanske är detsamma som att dessutom skriva under ett kontrakt om sexuella tjänster.
Nu är jag fruktansvärt orättvis. Jag vet. Jag är bara lite uppgiven. Den tredje och sista delen av Stieg Larssonböckerna har precis tagit slut. Oj oj. Det här inlägget går utför.
För övrigt håller jag på att nollas in på juristprogrammet i Uppsala. Jag är utklädd till en blå smurf hela dagarna.
Kommentarer
Trackback