På kant med Kant
En av alla de filosofer som jag läser om är Immanuel Kant, som föddes 1724 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad). Han hade en teori om vad kan kallade morallagen som jag känner mig manad att framhäva bland den lilla skaran som läser min blogg. Han ansåg att man alltid ska handla så att man samtidigt önskar att den princip, enligt vilken man handlar, ska kunna bli allmän lag. Detta är i sig rimligt. Principen är dock gammal - Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Det intressanta i Kants teori är enligt min mening att grunden till det rätta handlandet måste vara det rätta, för att handlandet ska göras enligt morallagen. Man ska alltid behandla en människa som ett mål i sig och inte bara som ett medel för någonting annat. När jag är snäll mot någon för att denne ska tycka om mig så handlar jag alltså inte i enlighet med morallagen. Godheten ska utövas för godhetens egen skull.
Det är denna princip som jag inte till fullo tror på. Det kanske enbart är jag som är en självisk människa som alltid har en baktanke i det jag gör och denna egenskap är utmärkande för mig personligen, men jag tror att detta är mer vedertaget än så. I Sofies värld berättas även om Darwin och överlevnad för den bäst anpassade. Jag tror att de flesta handlingar antas för att den handlande ska kunna dra nytta av resultatet. Jag tror att vi är själviska av naturen och att vår animaliska drift får oss att - om inte medvetet, så undermedvetet ta ställning till hur vi ska bete oss för att få mest fördel av situationen.
Jag skulle kalla mig själv darwinist, naturvetare och ateist och jag tror att människan är en väldigt liten del av det stora hela. Jag är skeptisk till en Gud som har planterat godhet som ett fenomen inom oss. Jag tror att världen är mer rationell än så... Och den här godheten som alla talar om... Finns den överhuvudtaget?
Därmed inte sagt att resultatet av rationella handlingar inte leder till en god värld. Jag tror att det första steget i Kants teori - om att vi ska handla enligt vad som vi skulle vilja ha som allmän lag - räcker tillräckligt långt för att skapa ett gott samhälle. I nästa steg, så spelar det enligt min mening egentligen inte någon roll vilken grund handlandet har. Jag vill inte påstå att jag medvetet har en baktanke i allting jag åtar mig, men jag tror att det undermedvetet finns en kännedom om att jag som person tjänar på att bete mig på ett visst sätt.
Kalla mig ond.
Skönt att få läsa något intressant i min för tillfället så otroligt händelselösa tillvaro, enbart bestående av att kränga alkohol dagtid, samt kvällstid, äta och sova. (Funderar även lite på min meningsbyggnad här, men som sagt, en icke stimulerande tillvaro har negativ inverkan på språket).
intressant inlägg! om vi utför goda handligar mot andra och de mår bra av det - spelar det då egentligen någon roll ifall det grundas av egoism eller inte? jag kan få skuldkänslor för att jag känner att jag ibland gör saker för att uppenbart få bekräftelse tillbaka. men vad är det egentligen för fel med det? jag tror att alla vill ha det. och en sak till - för att kunna ge till andra villkorslöst måste vi först se till att vi själva mår bra - det vill säga vara egoistiska och tillgodose våra egna behov först. eller vad tror du? =) hoppas du har en skön sommar! kram