Lotta Nauclér Almström

Ikväll har jag simmat. Efter en dag där allting känns på sned har jag simmat bort alla mina hämningar under en åttio längders lång simtur. Det var en helt fantastisk terapi och jag är vansinnigt stolt över mig själv. Helt plötsligt känns livet så mycket bättre.

Jag är fast i ett dåligt förhållande som inte ens existerar. Jag känner mig som en döende fisk som gör sina sista ryck på golvet för att faktiskt förverkliga förhållandet som verkade så bra. Sanningen är dock snarare att mina drömmars perfekta förhållande i själva verket är en platonisk fantasi. Sanningen är förmodligen också den att jag inte gör mina sista ryck, utan att jag redan är död och det är bara en död varelses spasmer som rycker i mina kalla lemmar.