Årets näst sista dag
Nu sitter jag som så många år, dagen före nyårsafton och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på under invigningen av 2009. Nyårsafton är den stora festkvällen, med de höga förväntningarna. Kvällen som i teorin är perfekt. Dessvärre händer det mer sällan att nyårsnatten är perfekt i praktiken.
För årsskiftet 2008-2009 finns ett antal alternativ. Men jag vill göra något storslaget! Jag vill åka till Moskva och gå på rejv, ta mig till alperna och åka snowboard, åka på kryssning i Karibien. Ta mig på kalas!
Mina planer om att åka till Sälen gick i Stöpet. Ett alternativ var att införliva planerna om ett Sagan om Ringen-maraton med frivilligt sällskap och peka fingret till nyårsafton. Kvällen har dock efter ett par telefonsamtal kristalliserats till en afton med min kära storebror och hans vänner. Det blir hemmafest med trerätters middag.
Jag tror att det blir en trevlig afton. Fantastisk... oförglömlig... Alldeles... alldeles underbar...
För årsskiftet 2008-2009 finns ett antal alternativ. Men jag vill göra något storslaget! Jag vill åka till Moskva och gå på rejv, ta mig till alperna och åka snowboard, åka på kryssning i Karibien. Ta mig på kalas!
Mina planer om att åka till Sälen gick i Stöpet. Ett alternativ var att införliva planerna om ett Sagan om Ringen-maraton med frivilligt sällskap och peka fingret till nyårsafton. Kvällen har dock efter ett par telefonsamtal kristalliserats till en afton med min kära storebror och hans vänner. Det blir hemmafest med trerätters middag.
Jag tror att det blir en trevlig afton. Fantastisk... oförglömlig... Alldeles... alldeles underbar...
Får jag lov?
Igår var jag på Karlstads kroggala med Maud och Emma. Det var en riktigt trevlig kväll, med vänner, gamla kollegor, och övrigt partysuget krogfolk. Den härliga tiden då jag jobbade på restaurangen Score gjorde sig påmind.
Hur som helst gjorde andra saker sig påminda också, till exempel hur jag som tjej inte kan dansa med någon av det motsatta könet utan att det ska betyda massa saker. Jag hade fantastiskt roligt på dansgolvet och skakade järnet med en gammal kollega. Efter en stunds dansande börjar han fråga om jag har pojkvän eller inte. Någon stund senare frågar han om jag bara ville ha honom - min kollega - som danspartner för kvällen, varpå jag svarar ärligt jakande. Han förklarar därefter att han måste ha missförstått allting och lämnar mig ensam på dansgolvet.
Vad är problemet? Jag skulle gärna vilja dansa med någon - tjej eller kille, utan att för den sakens skull behöva göra mer än så. Men av någon anledning så blir det ofta mer än detta som eftersträvas av min partner - om denne är en kille. Ibland medför livets goda vissa nackdelar.
Hur som helst gjorde andra saker sig påminda också, till exempel hur jag som tjej inte kan dansa med någon av det motsatta könet utan att det ska betyda massa saker. Jag hade fantastiskt roligt på dansgolvet och skakade järnet med en gammal kollega. Efter en stunds dansande börjar han fråga om jag har pojkvän eller inte. Någon stund senare frågar han om jag bara ville ha honom - min kollega - som danspartner för kvällen, varpå jag svarar ärligt jakande. Han förklarar därefter att han måste ha missförstått allting och lämnar mig ensam på dansgolvet.
Vad är problemet? Jag skulle gärna vilja dansa med någon - tjej eller kille, utan att för den sakens skull behöva göra mer än så. Men av någon anledning så blir det ofta mer än detta som eftersträvas av min partner - om denne är en kille. Ibland medför livets goda vissa nackdelar.
sadistjurist - nr 2
Efter en veckas jullov har det hänt massa roliga saker. Från och med dagen då tentan skrevs levde jag i en eufori av lättnad. Jag antar att de flesta är allmänt jullyckliga, så jag tänker spendera detta blogginlägg åt något helt annat. Nämligen något så spännande som tankar om mitt nuvarande cilivstatus.
Jag hade en pojkvän - min fransman - min Cedric, men det höll inte när jag åkte hem till Sverige från livet i Frankrike. Av respekt för Cedric har jag inte avslöjat något om att jag träffat någon annan. Den nya historien har tagit en liten plats inom mig. Nu tycker jag, trots Cedric, att tillräckligt lång tid har gått för att jag ska kunna sprida mina ord. Framförallt eftersom jag är en instängd typ som helst undviker att diskutera mina problem med folk. Bloggen får istället bli mitt bollplank.
Den här nya killen har sagt att han tycker om kontroll. Det stör inte mig, utan jag skulle snarare säga att jag förstår det och till en viss del uppskattar det. Detta kontrollbehov börjar dock gå över vad jag känner mig bekväm i. Han vill kontrollera mina känslor. Han vill hålla mig på den nivån som han bestämmer.
Igår under en sömnlös natt skapade jag den perfekta metaforen. Jag, som någonting som ska förberedas - tillagas - kalla det vad ni vill. Han , som tillredaren som äger resultatet. Han står bredvid och arbetar för att jag ska hålla värmen lagom för att han ska vara tillfredsställd. När jag svalnar ser han till att jag hettas upp och när jag bubblar över så åker locket på och värmen stängs av.
Jag tror att jurister är sådana helt enkelt. Sadister hela bunten (se mitt blogginlägg Sadistjurist).
Jag hade en pojkvän - min fransman - min Cedric, men det höll inte när jag åkte hem till Sverige från livet i Frankrike. Av respekt för Cedric har jag inte avslöjat något om att jag träffat någon annan. Den nya historien har tagit en liten plats inom mig. Nu tycker jag, trots Cedric, att tillräckligt lång tid har gått för att jag ska kunna sprida mina ord. Framförallt eftersom jag är en instängd typ som helst undviker att diskutera mina problem med folk. Bloggen får istället bli mitt bollplank.
Den här nya killen har sagt att han tycker om kontroll. Det stör inte mig, utan jag skulle snarare säga att jag förstår det och till en viss del uppskattar det. Detta kontrollbehov börjar dock gå över vad jag känner mig bekväm i. Han vill kontrollera mina känslor. Han vill hålla mig på den nivån som han bestämmer.
Igår under en sömnlös natt skapade jag den perfekta metaforen. Jag, som någonting som ska förberedas - tillagas - kalla det vad ni vill. Han , som tillredaren som äger resultatet. Han står bredvid och arbetar för att jag ska hålla värmen lagom för att han ska vara tillfredsställd. När jag svalnar ser han till att jag hettas upp och när jag bubblar över så åker locket på och värmen stängs av.
Jag tror att jurister är sådana helt enkelt. Sadister hela bunten (se mitt blogginlägg Sadistjurist).
tentaplugg
Här kommer en snabb rapport från någon som absolut inte har tid att blogga.
Tentaplugget sätter sina spår. Jag har sedan i fredags låst in mig själv med plugg, plugg och åter plugg. Idag var jag tvungen att ta mig till affären och löste min skabbiga klädsel med att dra över ett par överdragsbyxor på mina mjukisar, samt tuggummi. Färdigmat i form av diverse soppor inhandlades.
Jag lever vid mitt köksbord och springer fram och tillbaka mellan microvågsugnen och skafferiet där tepåsarna befinner sig. Jag längtar efter att få tentan överstökad. Samtidigt har jag en del blandade känslor inför att prestera under den korta tid som jag har, då det är min enda chans att visa vad jag går för. Då kommer det visa sig huruvida min underlåtelse av morgonens tandborstning kommer ge utdelning eller ej.
Jag är alldeles fylld av förväntan (alternativt olust... jag tänker spendera mitt lov med att se på The Simpsons och diverse annan icke-intellektuell verksamhet).
Tentaplugget sätter sina spår. Jag har sedan i fredags låst in mig själv med plugg, plugg och åter plugg. Idag var jag tvungen att ta mig till affären och löste min skabbiga klädsel med att dra över ett par överdragsbyxor på mina mjukisar, samt tuggummi. Färdigmat i form av diverse soppor inhandlades.
Jag lever vid mitt köksbord och springer fram och tillbaka mellan microvågsugnen och skafferiet där tepåsarna befinner sig. Jag längtar efter att få tentan överstökad. Samtidigt har jag en del blandade känslor inför att prestera under den korta tid som jag har, då det är min enda chans att visa vad jag går för. Då kommer det visa sig huruvida min underlåtelse av morgonens tandborstning kommer ge utdelning eller ej.
Jag är alldeles fylld av förväntan (alternativt olust... jag tänker spendera mitt lov med att se på The Simpsons och diverse annan icke-intellektuell verksamhet).
Lotta den felfria
Jag skulle kalla mig själv en sådan som är bra på andras personliga problem. Jag tycker om att gå in i folks hjärnor, se vad som händer och försöka hitta en lösning på deras bekymmer. Jag tycker om att leka psykolog. När det handlar om mig själv däremot, så behöver jag ingen terapeut. Jag behöver inte prata med någon och jag behöver inte någons hjälp.
Faktum är att det var en nära vän som påpekade det för mig. Som om det skulle vara någon allmänt känt inom min bekantskapskrets. Är jag en sådan som håller mina känslor inne? Igår försökte min granne dra saker ur mig varpå han också förklarade mig som en person som inte berättar om saker. Han frågade huruvida det var jobbigt att inte berätta saker för folk.
Jag har funderat på det. Är det jobbigt att inte dela med mig av mina bekymmer? Det kanske skulle vara bra att prata om jobbiga saker också. Men det känns inte som jag. Jag vill vara osårbar, alternativt vill jag inte vill ta av folks tid. Oj vad det låter tragiskt. Faktum är att det blev betydligt mer tragiskt när människor började påpeka det för mig.
Äh, jag ska sluta fundera och återvända till teorin att jag helt enkelt inte har några bekymmer. Behöver jag terapi någon gång ibland så ordnar jag det själv under en eller annan promenad.
Nu ska jag återgå till mitt tentaplugg och spendera natten med att läsa om regler med fiskal karaktär...
Faktum är att det var en nära vän som påpekade det för mig. Som om det skulle vara någon allmänt känt inom min bekantskapskrets. Är jag en sådan som håller mina känslor inne? Igår försökte min granne dra saker ur mig varpå han också förklarade mig som en person som inte berättar om saker. Han frågade huruvida det var jobbigt att inte berätta saker för folk.
Jag har funderat på det. Är det jobbigt att inte dela med mig av mina bekymmer? Det kanske skulle vara bra att prata om jobbiga saker också. Men det känns inte som jag. Jag vill vara osårbar, alternativt vill jag inte vill ta av folks tid. Oj vad det låter tragiskt. Faktum är att det blev betydligt mer tragiskt när människor började påpeka det för mig.
Äh, jag ska sluta fundera och återvända till teorin att jag helt enkelt inte har några bekymmer. Behöver jag terapi någon gång ibland så ordnar jag det själv under en eller annan promenad.
Nu ska jag återgå till mitt tentaplugg och spendera natten med att läsa om regler med fiskal karaktär...
iakttagelser från cykeltur
Jag hade terminens sista dansklass ikväll. Det handlade om Lyrisk Jazz (fråga mig inte vad det betyder - jag har ingen aning) men jag tänkte få ner ett par tankar från cykelturen fram och tillbaka.
Den första iakttagelsen jag ofta möts av är en bitande kyla som blåser igenom varenda tråd som jag har klätt min kropp i. Då när jag lidande tar de första pedaltrampen och hoppas på att en aktiv cykeltur kan värma upp mig möts jag av Badhuset Fyrishovs stora skylt. Lika förvånande varje gång läser jag om hur det är dags att boka bastun. Den tycks skratta åt mig. Den sitter med en gäng varma bastubadare som vet vilken lång och oskön cykeltur jag har framför mig. De bjuder in mig med varma drycker och varma kroppar, men jag måste fortsätta min väg i mörkret. Men hämnden är ljuv och i sommar när jag och blixten flyger fram till dansklassen kommer det snarare vara bastubadarna som suktar efter annat.
En annan mer positiv insikt som jag kommit fram till är att oavsett hur trött och skabbig jag känner mig när jag tar mig till danslektionen, känner jag mig fantastiskt mycket snyggare efter att ha svettats, rullat omkring på golvet, snubblat och slängt med håret i några timmar. Konstig effekt kan hända, men slutsatsen är väl att träning är bra - och att dansa är bättre.
Det tredje fenomenet som jag har lagt märke till på mina cykelturer är kärleksalléen. Det finns en allée på hemvägen där folk kramas, går hand i hand, busar med varandra eller utbyter ömma kyssar säkert 70 % av gångerna jag har passerat. Kärleken frodas i det här kvarteret. Det är underbart. Jag brukar cykla omkring med ett leende på läpparna. Jag åker snålskjuts på deras känslor.
Nu räcker inte deras kärlek till mig längre. Jag har analyserat och sett hur jag faktiskt inte är en del av deras kärlek. Jag saknar något. Jag tror att jag börjar bli kärlekskrank.
Den första iakttagelsen jag ofta möts av är en bitande kyla som blåser igenom varenda tråd som jag har klätt min kropp i. Då när jag lidande tar de första pedaltrampen och hoppas på att en aktiv cykeltur kan värma upp mig möts jag av Badhuset Fyrishovs stora skylt. Lika förvånande varje gång läser jag om hur det är dags att boka bastun. Den tycks skratta åt mig. Den sitter med en gäng varma bastubadare som vet vilken lång och oskön cykeltur jag har framför mig. De bjuder in mig med varma drycker och varma kroppar, men jag måste fortsätta min väg i mörkret. Men hämnden är ljuv och i sommar när jag och blixten flyger fram till dansklassen kommer det snarare vara bastubadarna som suktar efter annat.
En annan mer positiv insikt som jag kommit fram till är att oavsett hur trött och skabbig jag känner mig när jag tar mig till danslektionen, känner jag mig fantastiskt mycket snyggare efter att ha svettats, rullat omkring på golvet, snubblat och slängt med håret i några timmar. Konstig effekt kan hända, men slutsatsen är väl att träning är bra - och att dansa är bättre.
Det tredje fenomenet som jag har lagt märke till på mina cykelturer är kärleksalléen. Det finns en allée på hemvägen där folk kramas, går hand i hand, busar med varandra eller utbyter ömma kyssar säkert 70 % av gångerna jag har passerat. Kärleken frodas i det här kvarteret. Det är underbart. Jag brukar cykla omkring med ett leende på läpparna. Jag åker snålskjuts på deras känslor.
Nu räcker inte deras kärlek till mig längre. Jag har analyserat och sett hur jag faktiskt inte är en del av deras kärlek. Jag saknar något. Jag tror att jag börjar bli kärlekskrank.
Sånt som inte får sägas
Jag har en tanke som är väldigt politiskt okorrekt. Tanken var inte ens min från början, utan jag fick den serverad i Dagens Nyheter. Den grundar sig i en kanadensisk bestämmelse om flygplan, som säger att överviktiga ska ha rätt till två platser till priset av en vid flygning.
TIdningsartikeln sade betydligt mer än vad den på internet gjorde, men debatten handlade om huruvida vi som inte är kraftigt överviktiga ska bli missgynnade till följd av andras fetma. I princip leder detta till att vi förlorar flygstolar som överviktiga tar upp, utan att betala för den upptagna platsen.
I artikeln hade de fortsatt debatten om hur långt den som tar ansvar för sin hälsa och lever sunt verkligen ska förväntas betala för den som inte gör det. För faktum är att ignorans av råd och (för vissa) vedertagen information om vad som är bra och inte för din hälsa, ofta leder till dyra konsekvenser för samhället.
Ska jag betala för den som röker hela sitt liv när den senare behöver dyra behandlingar mot sin lungcancer? Den som var dag ignorerar texterna om hur rökning dödar och därefter blåser ut sitt tobaksmoln i mitt ansikte? Den som dricker en flaska Coca-Cola om dagen och får hål i tänderna? Den som hoppar över frukosten för att bara äta tårta till lunch och samtidigt inte förstår varför vågens utslag ökar?
Jag skulle kunna fortsätta, men poängen är att i vissa fall bör man ta ansvar för sig själv. Dessutom vet jag att det finns yttre omständigheter som kan leda till vissa beteendemönster - sådana som man inte kan rå för. I min personliga ovisshet så tror jag dock att det i de flesta fallen handlar om dålig karaktär (rätta mig om jag har fel).
Självklart skulle en gränsdragning i princip inte vara möjlig i fråga om vilka skador som är självförvållade och sådana där yttre orsaker spelar större roll och jag vill heller inte påstå att jag vill låta vissa människor stå utanför det sociala skyddet. Jag vill bara bolla tanken. Vilket ansvar har du?
Rök på ni ungdomar, skattebetalarna betalar så gärna när det är dags för lungcancer.
TIdningsartikeln sade betydligt mer än vad den på internet gjorde, men debatten handlade om huruvida vi som inte är kraftigt överviktiga ska bli missgynnade till följd av andras fetma. I princip leder detta till att vi förlorar flygstolar som överviktiga tar upp, utan att betala för den upptagna platsen.
I artikeln hade de fortsatt debatten om hur långt den som tar ansvar för sin hälsa och lever sunt verkligen ska förväntas betala för den som inte gör det. För faktum är att ignorans av råd och (för vissa) vedertagen information om vad som är bra och inte för din hälsa, ofta leder till dyra konsekvenser för samhället.
Ska jag betala för den som röker hela sitt liv när den senare behöver dyra behandlingar mot sin lungcancer? Den som var dag ignorerar texterna om hur rökning dödar och därefter blåser ut sitt tobaksmoln i mitt ansikte? Den som dricker en flaska Coca-Cola om dagen och får hål i tänderna? Den som hoppar över frukosten för att bara äta tårta till lunch och samtidigt inte förstår varför vågens utslag ökar?
Jag skulle kunna fortsätta, men poängen är att i vissa fall bör man ta ansvar för sig själv. Dessutom vet jag att det finns yttre omständigheter som kan leda till vissa beteendemönster - sådana som man inte kan rå för. I min personliga ovisshet så tror jag dock att det i de flesta fallen handlar om dålig karaktär (rätta mig om jag har fel).
Självklart skulle en gränsdragning i princip inte vara möjlig i fråga om vilka skador som är självförvållade och sådana där yttre orsaker spelar större roll och jag vill heller inte påstå att jag vill låta vissa människor stå utanför det sociala skyddet. Jag vill bara bolla tanken. Vilket ansvar har du?
Rök på ni ungdomar, skattebetalarna betalar så gärna när det är dags för lungcancer.
Början på ett nytt liv... igen
Nu har tentaplugget börjat på riktigt. På juristlinjen har vi en enda sluttenta som kommer att vara gigantisk. Under fem timmar ska vi visa vad vi lärt oss under terminen som har gått. Jag har bänkat mig med böcker böcker och åter böcker. Problemet är att dessa har en viss tendens att söva mig.
Ett annat problem är regeringsformens åttonde kapitel som beskriver normgivningsmakten. Kapitlet är precis så upphetsande som det låter. Igår när jag utöver mitt seminarium spenderade dagen på biblioteket satt jag med en bok som behandlade detta problematiska kapitel. Men faktum är att normgivningsmakten faktiskt upphetsade mig denna fredagkväll. Det fick mig att hoppa och skutta. Både hoppet och skuttet var dock en följd av att boken åkte i golvet... efter att jag somnat... och tappade greppet om boken.
Hur som helst ska jag ta nya tag i kapitel åtta imorgon - och då grunda med diverse koffeinhaltiga drycker.
För övrigt har jag efter en långs tid beslutsångest kommit fram till att det är dags igen. Dags att bli våghalsig, dags att leva ut mina konstnärliga egenskaper... dags att bli rödhårig.
Resultatet gjort av vår seminarielärare Jan Melander i fredags. Pedagogiska anteckningar? Jag saknar min fysiklärare Gus - Carl-Gustav Tengstål...
Ett annat problem är regeringsformens åttonde kapitel som beskriver normgivningsmakten. Kapitlet är precis så upphetsande som det låter. Igår när jag utöver mitt seminarium spenderade dagen på biblioteket satt jag med en bok som behandlade detta problematiska kapitel. Men faktum är att normgivningsmakten faktiskt upphetsade mig denna fredagkväll. Det fick mig att hoppa och skutta. Både hoppet och skuttet var dock en följd av att boken åkte i golvet... efter att jag somnat... och tappade greppet om boken.
Hur som helst ska jag ta nya tag i kapitel åtta imorgon - och då grunda med diverse koffeinhaltiga drycker.
För övrigt har jag efter en långs tid beslutsångest kommit fram till att det är dags igen. Dags att bli våghalsig, dags att leva ut mina konstnärliga egenskaper... dags att bli rödhårig.
Resultatet gjort av vår seminarielärare Jan Melander i fredags. Pedagogiska anteckningar? Jag saknar min fysiklärare Gus - Carl-Gustav Tengstål...
ständiga singeln
Idag är det förmodligen tredje gången som jag nämner honom, men en gång i tiden dejtade jag en kille vid namn Markus. Det var ett väldigt mysigt dejtande som varade så lämpligt som under ett gymnasielov. Efter en veckas dejtande börjar denna Markus dock bete sig märkligt. Markus säger till mig att han inte vill träffas mer! Anledningen till detta är att han känner att det har gått för långt och om vi skulle fortsätta skulle det handla om känsligare saker än enbart dejting. Detta ville han inte. Inte med mig. För att jag "är en sån tjej som ska vara singel".
Och singel har jag varit. konstant och ideligen, så om någon säger till mig att jag förmodligen skulle vara en helt underbar flickvän, så leker denne någon med elden. Fina romantiska saker är sådant som jag inte får höra - och dessutom sådant som jag inte har velat höra. För kärlek är för viktigt för att slösa med.
Det är djupa vatten för mig. Ett ännu outforskat område. Trots detta är jag förmodligen den största romantikern på jorden. Jag behöver mest kärlek av alla, och jag älskar inte bara filmen Moulin Rouge, men jag ÄR som karaktären Christian. Jag vill ha det. Så innerligt...
Markus har inte rätt längre. Jag har inte längre något behov av att vara singel.
djup perfektionism
I afton har jag dansat balett. Jag var grym ikväll. Jag var gudinnan av perfektionism och gjorde för en gångs skull pirouetterna som en svarv. Därför satte jag mig framför datorn med ambitionen att vara lika glödhet i mitt bloggande. Nu har jag dock spenderat en timme framför detta dokument och inser att det inte blir speciellt hett ikväll.
Allt jag har tänkt på är vatten som finns i diskhon två meter ifrån mig och datorn. Att röra på döfläsket och fylla på vattenflaskan är trots detta inte aktuellt. Jag är lat. Jag sitter här och är oförskämt trött.
Efter en helgs skrivande på min uppsats har mina hjärnceller tagit slut. Det värsta är att jag knappt ens har skrivit på den. Jag har varit konstnär den här helgen och skapat ett verk som är helt fantastiskt. Jag har betraktat en stor bild på en örn sedan jag kom ut från duschen. Jag är besatt av vackra saker...
...vacker dans...vackra bilder... vackra ord... vackra tankar...