Lotta Nauclér Almström

Ryktena om denna homosexuella nattklubb var vitt skilda. Vissa har berattat for mig att det ar den basta nattklubben i sodra Frankrike. Vissa har sagt att om det skulle vara det basta sa var det synd om Frankrike. 80% homosexualitet. Jag hade hort att elektromusiken skulle vara outhardlig - att volymen var pa en sadan niva att den fick kroppen att vibrera. Att folk aker fran Paris for att spendera natten dar. Forvantningarna var manga.

I lordags var det dags. Efter festen var vi 20 personer som skulle ta oss dit. Efter manga om och men om att ta en taxi eller ej, och efter att ha insett hur lang tid det skulle ta med taxi, tog jag och tva andra beslutet att lifta (attans, min mamma laser detta) och till slut hittade vi var bil. Farligt vid forsta tanken kanske, men i denna stad ar det vanligt, och da foraren var en man och en kvinna vilka jag sett for, sa var det ingen fara. Vi kom till Villa Rouge - langt fore de andra - och inga ord kan beskriva det.



Jag var valforberedd med oronproppar, men kroppen vibrerade anda, till musiken som jag alskar. Klubben var full med vackra manniskor, homosexuella manniskor. Manniskor som bar prinsesskronor och tjejer med tejp over brostvartorna. Men detta var inte smutsigt som Aiya Napa. Det var frascht och det var sexigt, och det blir sa mycket sexigare nar alla killar gar omkring i bar overkropp, eller nar tjejerna gar omkring i hotpants. Det var tjejer som var rakade och killar som bar peruk och det var de som dansade pa bardisken i uppknappta jeans. Killar som putar med munnen och njuter av vetskapen av hur snygga de ar, och som  tva minuter senare hanglar med en annan lika snygg kille. Framforallt var det skont att ga dit utan att ha massa obehagligt folk som rycker i mig. Jag gick dit och gjorde min grej och jag blev lamnad ifred... nastan.

Jag alskar Villa Rouge.