Lotta Nauclér Almström

Nu är jag hemma i Svea rike. Allt som jag har skrytit om för fransmän i tre månader uppenbarar sig för mina ögon. Sverige är fantastiskt. Ett tjockt lager rimfrost glittrar ikapp i solljuset och andedräkten ångas ut som ett moln när man lämnar det trygga hemmet som i Sverige är välisolerat och skofritt. Det finns träd och buskar som inte är artificiella och man kan promenera på gatorna utan varken tiggare, hundbajs eller soptunnelukter. Jag är kär i detta land. Vi har minusgrader och världens vackraste flickor (oturligt nog är dock de franska pojkarna snyggare än de svenska enligt min åsikt).

Jag är en stolt svensk. Som min fransyska till kombo sakteliga har lärt sig att säga - alla bra saker kommer från Sverige.

Vi har IKEA, H&M och Eagle Eye Cherry. Dessutom skulle ni bara veta vad det spelas Robyn - Every Heartbeat på den franska radion. Var och varannan minut måste jag harkla mig och indikera att musiken är svensk. Å andra sidan har vi även Günther som också är vida känd men mindre populär.

När jag blir för gammal för La Villa Rouge ska jag bosätta mig i detta drömmarnas land.