Lotta Nauclér Almström

Det finns en man i Montpellier med ett valdigt speciellt har. Narmare bestamt Frankrikes mest enorma afrokrull. Snubben hade rakat av sig en del av krullet, sa kvar finns ett svampformat superkrull som om man skulle haft ett harband omkring det. For ovrigt ser han relativt bra ut. Han ar valformad, har bra klader och bra vanner (eller, nej det har jag ingen aning om. Det finns vissa manniskor som bara snor at sig all uppmarksamhet, sa jag har inte ens lagt marke till hans vanner).

Den har killen sag jag i princip varje dag senaste gangen jag var har och jag ser honom ungefar var gang jag ar pa stan aven nu.

Hur som helst har superkrullet borjat visa sig pa min dansskola den senaste tiden. Mysterium tankte jag och funderade och funderade. I torsdags blev min fraga besvarad.

Vi antrade danssalen dar var danslararinna presenterade Admin som vi skulle varma upp till. Han var alltsa musiker. Och vilken uppvarmning. Han sjong, spelade trummor, spelade flojt och en mangd andra olika instrument samtidigt som vi dansade. Han ar helt underbar... Jag kan knappt vanta till efter jul.

Observera att mannen med det lustiga haret inte har nagot att gora med mitt karleksliv! Trots att han ar underbar, sa handlar det endast om musiken som han spelar.

 Det ar inte killen i filmen som har skrivit brevet.

For att avsluta, sa har jag ett litet problem. Eller, det ar snarare en tjej i min klass som ar supertrevlig och supersot som har problemet. Hon gor, hejdlost grislatet mellan sina skrattattacker. Ett problem som jag och mina vanner skrattat at manga ganger men jag nu har att beakta. Borde jag beratta for henne hur osexigt, ogulligt och absolut avtandade hennes grymtningar ar, eller ska jag lata henne fortsatta som alla andra?