Lotta Nauclér Almström

Den senaste tiden har varit helt underbar. Gissa vad gott folk, jag har blivit brun! Och i detta land med 300 soldagar varje ar ser jag ingen anledning till att forlora min solbranna. Pasken har under dagarna spenderats i bikini i nagon av parkerna med mina vanner fran hela varlden, och saklart Manuel med guran. Kvallarna har spenderats i nagon av de manga barerna eller klubbarna i partystaden Montpellier.

I fredags var vi pa Cafe Joseph efter att hela ganget atit en god middag pa favoritrestaurangen (dar jag har halva inne hos servitoren... Sa het!). Ett band spelade pa Joseph, dar dom for ovrigt har varldens godaste drinkar. Jag och min Nederlandska van Dominique pratade franska hela kvallen. Jag blev sa imponerad over mig sjalv. Fast svenskan gar desto samre. Imponerad over mig sjalv? Kan man saga sa? Skulle inte tro det. Plotsligt gick en technolat igang och ljudet av trummor fyllde hela klubben. Forvirrat sag vi oss omkring och snart sag vi kallan till ljudet. En kille med krulligt har entrade klubben och hade varldens trumshow. Det var sa coolt och kvallens forsta engelska ord lamnade mina lappar, Cooool...

Paskafton hade vi en svensk paskmiddag i min lagenhet. Jag och mina svenska vanner hade laddat med sill, kottbullar, lingonsylt och malarfarg till aggen. Kvallen var perfekt! Mexikanarna som vi hade bjudit in hade med gitarren och gav en prick over det i som svenskarna stod for. Vi larde dem till och med Helan gar. Det var lite svart for dem att klara sjung hoppfalleralla lallalej men skoj var det.

Nej, nu ska jag skaffa facebook.