Lotta Nauclér Almström

Det kanns som att livet ar i Sverige och jag ar i Frankrike. Saker hander, sasom liv och dod, och via sms och mejl nar informationen mig. Jag ar sa langt borta och tar ingen del. Jag har mitt liv i Frankrike och traffar mina vanner har. Det ar en annan historia. Jag kommer traffa manga underbara manniskor, men jag kommer saga adjo till lika manga. Kanske for att aldrig se dem igen. Hur manga ganger kommer jag att aka till Lichtenstein, Holland, Columbia och Mexico i mitt liv? Varlden ar sa stor. Varlden ar fantastisk.
    I Montpellier - staden av utbytesstudenter, ar atmosfaren fargad. Manniskor mots, och pa fa andra platser ar varje individ sa stolt for sin nationalitet. Kulturer mots, och kulturer blandas.

Sprakkursen gar vidare likasa. Mina framsteg kanns dock tveksamma numera. Skillnaden mellan att inte kunna ett ord franska och att prata en del ar storre an att prata battre och battre. Min franska "pojkvan" (han som jag ovar franska med ibland) ar dock imponerad. 
     Det ar ett markligt sprak. Har heter hoger och rakt fram samma sak, oster och vaster later exakt likadant och billigaste tomaterna existerar inte (minst dyra tomaterna ska det vara...saklart).

Ingen annanstans har jag sett vaktare i ett shoppingcenter ha ett blodtorstig Rottweiler som viktigaste verktyg. Gallerian Polygone ar full av dem. Nervos blev jag haromdagen da jag var ute och gick och skulle passera just Polygone. Vad jag moter ar inte en Pitbullterrier, men nan blandras som liknar den, fast ar dubbelt sa stor, och utan koppel! Jisees...Det var berattelsen om nar jag blev nervos. Har kommer berattelsen fran igar.

     Dagen spenderades pa stranden och efter timmar dar sa blev det dags for mig och Agnes att besoka toaletten. Efter ett langt letande sa hittade vi en restaurang dar vi obemarkt kunde lana toaletten. Nar jag vantade pa Agnes kom restaurangagaren och berattade att han da skulle lasa stallet. Det var stangning och han visade vilken bakvag vi skulle anvanda for att komma ut.
     Lotta och Agnes borjar traska, men hor plotligt ett Voff bakom oss. Till var stora forskrackelse ser vi en Pitbullterrier med loddrande kaftar, galoppera rakt mot oss. Tva svenska tjejer springer mot restaurangens barstolar i skydd for att undvika att bli middag till vovven som tveklost suktade efter en bit saftig fotled. Jag skakade i en halvtimme efter. Men det basta av allt - jag ar hel!

Min lagenhet har ar trevlig. Dock ar det ett faktum att en lagenhet dar folk bor i under tre manader for att sedan flytta kan vara ganska acklig. Detta markte jag idag nar jag fick idéen att torka ur mikrovagsugnen. Disktrasan fick bytas ut efter att jag stadat halften (ni vet, historier blir sa mycket roligare om man overdriver lite). Grannarna ar ocksa trevliga, ibland... Vissa. Vi har en gammal dam som ar sinnessjuk, som en gang jagade min rumskamrat nerfor hela trapphuset. Under var lagenhet bor ett par med en baby som skriker exakt hela dagarna. I lagenheten over finns ett par som har sex precis hela natterna (har sex relativt brutalt eller har halvt ihjal varandra, det ar svart att saga).

Skaffa facebook!

Den senaste tiden har varit helt underbar. Gissa vad gott folk, jag har blivit brun! Och i detta land med 300 soldagar varje ar ser jag ingen anledning till att forlora min solbranna. Pasken har under dagarna spenderats i bikini i nagon av parkerna med mina vanner fran hela varlden, och saklart Manuel med guran. Kvallarna har spenderats i nagon av de manga barerna eller klubbarna i partystaden Montpellier.

I fredags var vi pa Cafe Joseph efter att hela ganget atit en god middag pa favoritrestaurangen (dar jag har halva inne hos servitoren... Sa het!). Ett band spelade pa Joseph, dar dom for ovrigt har varldens godaste drinkar. Jag och min Nederlandska van Dominique pratade franska hela kvallen. Jag blev sa imponerad over mig sjalv. Fast svenskan gar desto samre. Imponerad over mig sjalv? Kan man saga sa? Skulle inte tro det. Plotsligt gick en technolat igang och ljudet av trummor fyllde hela klubben. Forvirrat sag vi oss omkring och snart sag vi kallan till ljudet. En kille med krulligt har entrade klubben och hade varldens trumshow. Det var sa coolt och kvallens forsta engelska ord lamnade mina lappar, Cooool...

Paskafton hade vi en svensk paskmiddag i min lagenhet. Jag och mina svenska vanner hade laddat med sill, kottbullar, lingonsylt och malarfarg till aggen. Kvallen var perfekt! Mexikanarna som vi hade bjudit in hade med gitarren och gav en prick over det i som svenskarna stod for. Vi larde dem till och med Helan gar. Det var lite svart for dem att klara sjung hoppfalleralla lallalej men skoj var det.

Nej, nu ska jag skaffa facebook.