Lotta Nauclér Almström

Jag har funderat i tre dagar på titeln till mitt blogginlägg. Nu när jag wikipediade insåg jag dock att exhibitionism är "ett starkt behov att visa nakna könsdelar inför okända personer i kombination med ett extravagant och sexuellt uppförande i syfte att väcka uppmärksamhet eller chockera". Detta var ju inte alls det jag ville säga. Vad jag syftade på var ett starkt behov av att visa upp sig och stå i centrum. Tillbaka till meningen bakom titeln...

När jag är ute och promenerar så brukar jag filosofera. Jag analyserar min vardag, de människor som finns i den och allt annat av vikt respektive utan. Under mina senare promenader är det dock enbart jag själv som står i centrum för mina funderingar. Jag utvärderar mig själv. Varför jag tänker som jag tänker och varför jag gör som jag gör. - Härav Egotrippad.

I lördagskväll var jag ute och promenerade. Jag funderade på varför jag innan gårdagen inte hade varit på krogen på närmare en månad. Och kom fram till att jag helt enkelt inte tycker lika mycket om att gå ut på på nattklubbar i Sverige som i Frankrike. I jantelagens rike dansas det helt enkelt inte på samma sätt. Jag gör det för att synas. För att gå lite över gränserna över vad som anses normalt - städat - svenskt. Jag skulle vilja spendera mina utekvällar på en scen där den bästa musiken spelas. Där skulle jag vilja skaka hysteriskt tills att lamporna tänds. Jag blir inte riktigt nöjd när jag inte syns. Jag får helt enkelt ut mer av en promenad i bortglömda gränder, där jag kan ge utlopp för mina vansinniga moves, än av att stå i ett hörn på ett dansgolv. - Härav  - inte alls Exhibitionist, då vi har lärt oss att det handlar om att visa könsdelar - men någon annat...

Jag tror att ödet inte vill att jag ska skriva på min blogg. Det är som att något ont väsen suger ut alla mina briljanta idéer som brukade smyga sig fram såhär vid skymning. Ibland händer det dock fortfarande att jag har något bra ämne att blogga om, men då brakar oftast mitt internet ihop, alternativt går det spöken på blogg.se.

Häromkvällen var ett sådant exempel. Detta fick till följd att jag inte skrev om besvärande snor som först var tanken, jag hade nämligen fått Damernas Värld i brevlådan!

Jag har blivit en reklamparasit. Jag lever på utskick och proverbjudanden. Jag lusläser Svepet och annat nonsens. Tack vare detta har jag en prenumeration på DN för 49 kronor, samt en prenumeration på Damernas Värld för detsamma. Häromdagen fick jag dessutom massa välkomstpresenter som enligt reklamen ska laga mina klyvna hårtoppar. Jag väntar med iver. Mitt nästa offer blir förmodligen Vetenskapens Värld då jag samtidigt kunde få ett komplett knivset. Perfekt för en fattig student.

För övrigt har jag kola i hjärnan. Kanske är detta ett resultatet av ett ordentligt svängande av de lurviga igår. Eller så är de ett resultat av min mänskliga dygnsrytm som säger mig att lördag betyder helg. Jag borde skriva utredande uppsatser och sånt, men är alldeles för upptagen av att dricka te. Jag ska dock göra ett försök...

...Jag ska bara titta lite på facebook först...


Jag gillar när bilden inte har något sammanhang alls med texten... Jag har som sagt kola i hjärnan.

I dagens Damernas Värld fanns det inte speciellt många artiklar som intresserade mig. En som däremot var spännande, var en artikel som behandlade det ökade antalet könssjukdomar i Sverige, samt att svenska läkare numera förespråkar färre sexpartners samt mindre spontana samlag som skydd emot detta. Snacka om trendbrott! De konstaterade att kondompropagandan inte har fått något genomslag i Sverige och menade att återhållsamhet skulle vara mer effektivt.

Vansinnigt, enligt min mening. De kan inte få oss att använda kondom, men det skulle fungera bättre att få oss att undvika sex? Det som jag dessutom finner vansinnigt är hur kondompropagandan har misslyckats så totalt i Sverige. Kanske är det för att vi inte ser faran i sexuellt överförbara sjukdomar. I Sverige tänker vi att vi drabbas av klamydia i värsta fall. Skräckscenariot är att behöva ta kontakt med den eller de som man kan ha smittat, eller att - om man är tjej - göra abort. Då kanske det är naturligt att kondomanvändandet inte prioriteras som det borde.

Frågan är, om det verkligen ÄR så jobbigt att i hettans ögonblick göra något så enkelt som att kondomera?

Här har du en kondom gullet...

Ja. Det är så jobbigt att vi struntar i det, ringer istället närmaste vårdcentral för att boka den rutinmässiga klamydiakontrollen, tar Dagen-efter-pillret och hoppas på det bästa. Tänk då om det skulle gå ännu värre? Hur ofta pratas det i Sverige om HIV?

När jag var i Thailand såg jag på MTV. Där efter att programmet var slut, gick repliken att "tack för ikväll, och kom ihåg att använda kondom" . I Frankrike fanns HIV-plakat överallt på diverse reklamskyltar och för all del, dessa länder ligger närmare kontinenten och närmare allvarligt HIV-drabbade länder än vad vi gör. Men vi svenskar lever i största naivitet. Vi föreställer oss att HIV inte finns i Sverige. Vi föreställer oss att globaliseringen inte har skett och att vi varken reser eller beblandar oss inte med andra nationaliteter. Vi vill inte ha HIV i vårt land och därmed stannar den otäcka sjukdomen vid Sveriges landgräns.

Jag är ledsen att behöver spricka hål på de vackra föreställningarna om den svenska utopin, men HIV-viruset tar inte hänsyn till om det är välkommet eller inte.

I nästan alla andra länder använder man kondom, men inte här. Men kom igen mina kära landsmän,  - Vi behöver inte avhållsamhet som preventivmedel, för vi kan ta hand om både oss själva och varandra. Det är inte värt att chansa. Eller?

Jag önskar att jag var en av dem som kan erkänna när de har fel. Jag skulle egentligen påstå att jag i vissa fall faktiskt kan det. Den som jag dock aldrig skulle acceptera ett nederlag inför, det är mig själv. Jag tar inga felaktiga beslut, ånger existerar inte i min värld. Hur ska jag då tolka dessa tvivel som jag ibland lever med.

Jag vill inte få för mig att juridik inte var genomtänkt, även om jag saknar matematiska formler och dansen framförallt. Nej, dessa tankar ska förträngas bakom allting annat som också ska få plats. Jag är rädd för mina tvivel. Min juristutbildning har dock efter bara några veckors tid lärt mig saker. jag har lärt mig att vidja mina vyer och lämna plats åt alla argument.

Juristutbildningen består av två lektioner i veckan och övrig tid förväntas vi studera på egen hand. Läsa böcker och annan kurslitteratur som inte har något slut, vilket jag egentligen var väl medveten om. Den här typen av studier passar uppriktigt sagt inte mig. Jag är alldeles för lat och oambitiös. Under gymnasietiden hade jag lätt i de ämnen där man skulle lära sig en regel och sedan göra den. Jag tycker om när jag har siffror och vet hur jag ska hantera dem. Kinetisk energi och atomer är mitt stora intresse. Det här var dock också saker som jag var medveten om, men jag valde ändå juridiken.

Valet att läsa juridik var genomtänkt. Jag visste att jag skulle sakna matematiken. Jag visste vad jag gav mig in på. Jag visste att jag skulle bli tvungen att ta eget ansvar och faktiskt läsa mig till saker. Juridik är ett naturligt steg i mitt liv.

Jag har aldrig gjort saker för att jag med lätthet skulle klara av dem. Jag behövde inte åka ensam till ett främmande land för att dansa som jag ville men jag tycker om att tvingas ut där. Tvingas till obekväma situationer där jag måste lära mig saker. Jag är i en obekväm situation för tillfället. Jag måste komma över tröskeln till självdisciplin för att hålla mig i form bland dessa ambitiösa mönsterelevsjurister. Jag har alltid varit den som gör saker när någon säger åt mig, fast den tiden är uppenbarligen förbi. Nu är det jag som ska ta mig i kragen och låta min fantastiska envishet visa vägen.

Den juridiska instuderingsformen måhända inte passa mig, men juridiken älskar jag. Det är bara en av alla mitt livs utmaningar. Och jag älskar dem. Jag tänker fortsätta spåra upp utmaningarna - så som jag gjort under hela mitt liv - och jag kommer att äta upp dem, en efter en.