Förvandlingen
Jag tycker att vissa saker i ett hem ska vara rent. Däribland finns köket och badrummet. Därför är det uppskattat att min lägenhet är nyrenoverad och att mitt handfat är väldigt vitt. Det både är rent och ser rent ut. Vad som däremot ser mindre rent ut är mina händer när jag tvättar dem i det rena handfatet. Det är chockerande att inse hur smutsiga händerna blir efter en dags äventyr. Jag har dragit på mig en dålig ovana till följd av mina smutsiga händer. Jag har skapat ett beteende som mest liknar Maskinisten-killens och jag tvättar mina händer ofta. Alldeles för ofta för att samtidigt uthärda den svenska kylan. Resultatet är fnasiga händer som självspricker och samtidigt ett missbruk av Helosan.
En annan speciell händelse den här veckan var en sömnlös natt. Med tanke på att jag höll på att vända dygnet tänkte jag vända tillbaka det och gick till sängs redan klockan elva - vilket är tidigt för att vara mig. Redo för att inte somna blixtsnabbt hade jag tagit med diverse mindre fängslande juridisk text att roa mig. Jag läste... och jag läste... och jag läste. Men ingen sömn!
När klockan var halv två hade jag läst ut den första boken. Jag tog mig an uppgiften som vi hade till morgondagen och tänkte att efter denna så var det dags att släcka lampan. John Blund hade dock fortfarande inte dykt upp. Jag tänkte efter i sängen och kom fram till att istället för att känna stress på grund av sömnbrist kan jag lika gärna vara effektiv då jag i min säng kände mig fantastiskt kreativ. Jag tog därmed fram nästa bok och läste... och läste och läste.
Klockan fem kom till slut en liten tendens till trötthet och jag slocknade som en sten. Det märkliga är att jag inte ens var trött dagen efter tre timmars trött.
Sömnlöshet och tvångstankar... Var är jag på väg?
sadist-jurist
I min pågående juristutbildning är det två saker som är aktuella. Det är PM-inlämning som sker på måndag, samt sluttenta strax innan jul. Eftersom jag - som en fantastiskt logisk liten flicka - tycker om att hantera saker i kronologisk ordning, har jag satt mina tänder i PM:en. Det handlar om en uppsats som ska analysera ett givet ämne och vara 100% korrekt utformat. Det handlar inte enbart om att man ska skriva en underhållande text, utan här är det kanslisvenska som gäller. Däremot får man inte skriva för ålderdomligt, men för guds skull inte heller för vardagligt. 'pust och stön'... (är sådana uttryck som inte heller får förekomma)
Jag har dock en liten fördel. Jag har hittat en främling på det Juridiska biblioteket som har erbjudit sig att vara min PM-fadder. Han har tre års försprång och därmed också betydligt mer erfarenhet än jag. Igår kväll mejlade jag min version till honom för att få en kommentar, vilket jag också fick - i mängder!
Min PM-fadder hade i princip hackat sönder min uppsats. Det var fantastiskt mycket bra kritik - till skillnad från vad jag fått av mig riktiga PM-handledare - så det var bara att sätta igång med utfyllning - redigering - och analysering. Min PM-fadder var en sträng sådan och gav mig en ny deadline om att PM:en skulle vara färdigredigerad ikväll. Så jag har slitit som en hund för att göra klart det som jag tänkte vara färdig med på onsdag, men kunde till slut skicka tillbaka en redigerad version till honom. Personligen var jag vid det här laget fantastiskt nöjd med min PM... men två timmar senare får jag tillbaka versionen av honom - lika sönderhackad som version ett!
Och jag som hade tänkt hänga upp julstjärnan i fönstret ikväll...
Jag tror att min PM-fadder tycker om att vara lite elak. Han tycker nog att det är skoj att se hur en stackars förstaårsstudent förtvivlat skriver om och om igen på sin PM. Jag tror att han tycker om att hacka sönder mina ord, hålla för mina läppar från att uttala det svenska spåkets oändliga poesi och binda för mina ögon för dölja världen bortom den kyliga byråkratin.
Alternativt vill han bara förbereda mig för att bli trampad på tårna, vilket är det som oundvikligt kommer att hända mig i juridikens spår. För det kanske är så att jurister är lite sadistiska och då inte bara min PM-fadder. Samtidigt som den konstruktiva kritiken ges för att den ska leda till framgång, så tror jag att innerst inne, så njuter juristen av att trycka ner den andre.
Hur som helst - blir jag hellre nedtryckt av min PM-fadder - än av han som sätter mina betyg. 
årets första vurpa
Det som gör mig ännu lite gladare är mina Uggs. Med dessa kan jag plumsa omkring var som helst i nästan hur djup snö som helst. Situationen är dock något annorlunda med cykel. Blixten - min blåa Crescent - som vid naken mark är underbar och tar mig fram med räserfart oavsett hur hårt jag kör den, är inte lika självsäker med decimeterhög snö.
Så, idag hände det. Blixten, som var modigare än nånsin förr trotsade både snöstorm och mörker för att ta mig till min balettlektion. Långsamt galopperade vi fram i drivor och längs cykelvägen där vinden fört bort allting från den slätfrusna asfalten. När vi anlände till en barskrapad rondell vek sig dock hjulen under oss. Det hela gick väldigt långsamt och utom fara för varken mig, cykeln eller bilar. Det enda som tog skada var cykelstyrets högra gummihandtag som jag tog med mig i fallet.
Första faran är härmed över. Jag misstänker dock att det kommer att bli fler vurpor under vintern. Framförallt med tanke på att jag tränar fyra, respektive sju kilometer från min gata (jag som trodde att jag skulle få skriva mycket längre avstånd så att alla skulle se hur duktig jag var. Synd att jag kollade upp saken på Eniro).
Nu är det läggdags.
Råd och rön
En annan dag när jag lyssnade på p3 gästade en snubbe som kallade sig själv Obelix. Enligt radion skulle denne Obelix vara muskelknutte tillika personlig tränare och gav sina råd gällande träning till p3s lyssnare. Han sa bland annat att om man är förkyld så ska man inte träna. Inte ens vid en lätt förkylning.
Jag tror inte på vår käre Obelix. Jag tror tvärtom att det kan vara bra för kroppen att träna även vid förkylning. Att musklerna får mera syre och blodcirkulationen rensar ut de otäcka bakterierna från kroppen. Jag tror att man kan svettas bort en sjukdom. Däremot tror jag att kroppen säger till om den inte vill eller bör träna. Jag hör det på mitt hjärta.
Det är helt enkelt min huskur för kvällen.
...Följ ditt hjärta...
Heja Sverige friskt humör
Här kommer jag med lite kuriosa såhär mitt i veckan.
Financial Times publicerade den 10 April en lista på Europas ledande varumärken, där de tre bästa var svenska Hennes och Mauritz, franska Carrefour och på tredje plats - åter - svenska IKEA. Idag meddelade DN att Carrefour numera även har fått en svensk VD vid namn Lars Olofsson. Sverige i topp alltså. Förmodligen är jag fruktansvärt fjantig, men jag får lite pirr i magen och blir lite extra stolt. Jag går ut på gatan med näsan i vädret och ser mig stöddigt om. Strax kommer jag dock på att alla andra här är lika mycket svenskar som jag är och blir istället väldigt stolt över människorna jag möter på gatan. Jag möter dem med ett litet leende och de ser tillbaka på detta freak som ser glad ut trots storm och snöblask.
Storm var en överdrift. Däremot mötte jag årets första snö idag! Jag sprang omkring som ett litet barn med munnen vidöppen mot skyn för att fånga snöflingor. 
Välkommen till grundskolans underbara värld
Jag läste i en artikel om hur lärare på grundskolan har för stor makt. Hur de lättvindigt bestraffar elever med kvarsittning, avstängning och diverse andra metoder. Slutsatsen i artikeln var att grundskolelärarna missbrukar den makt de besitter.
Jag måste dock påpeka hur dålig sakkunskap artikelförfattarens måste ha. Jag funderar på om han över huvud taget varit inne på en gymnasieskola de senaste 20 åren. Det har jag varit och jag delar inte hans uppfattning om vilket miljö som råder i skolan.
Jag är personligen ganska grön och har därmed någorlunda färskt i minnet hur det var att vara fjortis och spendera dagarna i högstadiekorridorerna. Vi var ligister hela bunten. Det finns få åldersgrupper i samhället som är så fruktansvärt elaka som tonåringar på högstadiet. Man är osäker och försöker passa in, man ska vara så tuff som möjligt. Hamnar man inte i det coolaste gänget från början så är det kört. Man ska hävda sig mot allt och framförallt så tänker man inte på konsekvenserna av sina ord och handlingar. Om inte läraren är lika cool som eleverna kommer han att bli uppäten och det finns ingenting han kan göra åt saken. Faktum är att en lärare inte har några befogenheter.
Läraren har inga rättigheter i skolvärlden.
Jag har själv arbetat som lärarvikarie och hade turen som inte blev ratad från första stund. Jag skulle däremot inte säga att elever i allmänhet visar respekt för sina utbildare. Min mor är en annan het källa jag har från skolvärlden. Hon är högstadielärare i tyska och engelska och är en av de lärare som faktiskt går hem hos eleverna. Häromdagen kallade en liten emoflicka henne för HORA. Min mamma alltså.
Hade jag varit där så hade jag lyft upp bruden i öronen och kastat henne ner från skoltaket. Det som man har befogenhet till att göra som lärare är att ringa ett samtal till emoflickans förälder.
Och de säger att elever känner sig kränkta och dåligt behandlade?
självständighet versus kärlek
Jag har gjort många saker i livet. Jag flyttade från Karlskoga genast efter studenten, har varit ute och rest och nu bor och studerar jag i Uppsala. En del av mina vänner har stannat i Karlskoga. En del av mina vänner har hittat kärlek.
Om man har de människorna i sitt liv omkring sig, och om man inte vill annat än att vara med dem man älskar - varför ska man då lämna dem? Om man inte har behovet att hoppa omkring från land till land - stad till stad, borde man då göra det, bara för att?
Jag kanske aldrig har haft det som de har hittat. Jag har haft som princip att mitt liv inte ska få styras av någon annan. Självständighet har varit mitt motto. Redan som liten var jag ett sådant barn som kunde sova hemifrån utan en tår. Jag tar inte hänsyn till någon annan i mitt livs olika beslut.
Livet är ibland svårt utan dem jag älskar men jag vet var de finns. Efter lite tid finns det alltid andra personer att lära känna. Jag tror att alla människor är intressanta och har spännande saker att berätta. Jag skulle kalla mig själv spänningssökare, en annan kanske skulle kalla mig relationsrädd. Jag stannar vid den ofarliga ytan hos människor - eller hos mig själv?
Fast vem vet. Jag kanske också hittar någon någon gång. Jag kanske lär mig att leva tillsammans med någon, men innan dess, rider jag mitt eget liv, rått och hänsynslöst...
Och av någon märklig anledning lyckas jag få med dessa märkliga adjektiv - tro det eller ej, men jag har ingen olämplig baktanke med råa och hänsynslösa ridturer... Vid en svag insikt av att mitt blogginlägg bara blir värre och värre går jag och sover nu. Illa kvickt!
vampyrinstinkter med en veckas fördröjning
Imorgon ska jag bege mig tillbaka hem mot de värmländska skogarna. Jag ska gå på bio med min kära mor, hälsa på min nytillkomna lillebror (i form av en hund), spendera en heldag med mina väninnor samt framförallt utnyttja mina föräldrars välfyllda kylskåp.
Jag är så fruktansvärt sugen på kött. En riktigt blodig och mör biff. Fläskfilé är dock också godtagbart (då utan blod). Studentkosten blir väl inte så varierad som den borde vara, så nu ska jag njuta av fulla drag. Jag har beställt naturgodis och delikata ingredienser till en underbar sallad. Efter några veckors pastaätande ska jag den här helgen överdosera protein.
Jag vill sätta tänderna i föredetta muskler och slita dem i stycken och jag vill slicka tallriken ren av blodblandad gräddsås.
disciplin, tack
Jag har dansat relativt mycket. Numera går jag på diverse dansskolor i Uppsala, vilket är roligt - men ibland lite för roligt. Min balettlärare undervisar även på Cullbergbaletten, Balettakademien och Kungliga baletten vilket inger ett stort förtroende. Jag vet att han kan sina saker. Men - mina balettlektioner är som sagt lite för roliga och jag skulle kalla honom för lite väl uppmuntrande. Han är en sådan lärare som berättar för var och en när de har åstadkommit något bra. På något märkligt sätt känner jag en liten saknad av min franska danslärare Rudy Bryans - även om det är lite.
Rudy Bryans är en arrogant prick. Om du inte är duktig på det du gör, så tycker han inte om dig. Om du inte är duktig på balett så är du dessutom korkad. Han sa vad som var fel och han granskade dig om du var tillräckligt bra för att förtjäna hans uppmärksamhet. Jag var tvingad att vara på topp för att inte bokstavligt springas förbi av sådana som var bättre än jag. Om jag inte höll måttet så var jag inte mer än ett skräp på golvet. Så det fanns inga andra alternativ än att ge hundra procent, varje gång.
Jag försöker nu också. Jag försöker ligga på topp. Däremot tappar jag modet något när jag ser att de andra står i vägen för varandra. De gör sin grej och tar sedan kafferast och står i vägen! Jag vill höra Rudy Bryan med sin starka stämma
"Flöa på er era slashasar!"
Jag behöver lite piska för att bli bra.
en flickas bästa vän
...men vad gör det, när det i minusgradernas tecken växer diamanter på asfalten?
fattig looser
Jag har en viss uppfattning om vissa saker i livet. Det finns väldigt många erfarenheter som är bra att ha med i ryggsäcken. Det är förmodligen fantastiskt att ha jobbat på ett äldreboende till exempel, vilket jag aldrig har gjort. Erfarenheten som jag funderar på är dock att någon gång i livet ha varit fattig och där har jag varit/ där är jag.
Jag har inte mindre pengar än så många andra, men jag har tagit ut svängarna i mitt liv. Jag har följt mina drömmar och gjort saker som varit omöjliga. Jag slet som ett djur för att kunna åka till Frankrike, gå en svindyr dansutbildning och leva utomlands i ett år. Jag tar inte materiella saker för givet längre. Jag har ett perspektiv på tillvaron. Jag har lärt mig att skapa saker.
Å andra sidan kan fattigdom göra en bitter. Självklart är jag snål och frågan är om detta kommer att gå över när jag har pengar? Det fanns en oro i Frankrike om att ligga på gränsen. Ingenting får hända.
Jag tror att det är bra att kunna uppskatta mindre saker, men å andra sidan tror jag också att pengar skapar en viss lycka. Det känns bra att kunna göra alla de där sakerna. Beställa dyr mat på en restaurang, köpa den dyraste juicen, inte cykla fem kilometer i spöregn till Lidl för att spara in några kronor på grönsakerna... listan kan göras lång. För mig är dock de sakerna inte så viktiga. Jag skulle någon gång vilja ha lite mer pengar. Men idag är det andra saker som gör mig lycklig, för det handlar om att prioritera.
Faktum är, att om så mina danskurser skulle kosta tiotusen kronor istället för den summan som jag betalar idag, så skulle jag ändå betala det. Är det värt att cykla till Lidl för att få göra min passion? Och svaret är ja. Tusen gånger om.
Och, om pengarna tar slut så kan jag alltid leva framför brasan i skogen.
oj, vilken stock
I torsdags kväll var jag på Stockholms nation här i Uppsala. De bästa uteställena är de som studentnationerna står för och jag har länge hört att Stockholms nation - Stocken - var den bästa. Problemet är dock att denna hålls på torsdagar och att det är samma kväll som jag svettas i danssalen. Men den här veckan hade vi danslov och jag firade detta med att gå till den omtalade Stocken, och oj vilken Stock!
Det var tydligen stortorsdag och en grym DJ. Min kväll spenderades på små rosa moln. DJn hade med sig en trupp av en saxofonist samt en trumslagare. De röjde ut i fingerspetsarna och njöt lika mycket av sin egen musik, som jag gjorde. Låt på låt var än bättre än den förra och lilla Lotta visste knappt var hon skulle ta vägen i detta hav av underbar house.
Svenska nattklubbar kan tydligen vara bra de också.